Ibland undrar jag vad fan jag sysslar med....
Nu är det såhär.
Antingen kämpar jag som fan nu, å kanske får börja skolan i höst.
...eller så mjäkar jag vidare max en vecka till och hamnar i sjukhus sängen igen.
Inte speciellt svårt val, va??
Nej, såklart inte.
Men varför,varför är de då så svårt?

Att känna känslan av att allt går bra, att känna att man sköter sig.
Sen mötas av siffror som slår en i ansiktet, fakta å fysiska fel som sparkar ner en på golvet.
Höra dom prata om en. Planera. Grubbla.
Jo, de gör ont.

-Hon dör!
  Nej...! Lugn! Allt är ok, ingen fara.
Lurad av mig själv. Grundlurad.

Jag har sett de, känt de , hört de förr...För många gånger. De räcker.
Jag vill leva!