Jag vet vad som måste göras,

Ändå sitter jag kvar här...

Det är upp till mig att ändra mitt liv, göra saker bättre. Men att ha orka att gå igenom det är skavet.

Jag orkar inte helt enkelt.

Jag ser bilder från igår, visionerar om framtiden å glömmer nuet. Ignorerar det.

Jag vet att året tyngsta tid är runt hörnet, det kryper in med kyla å mörker. Som om vi inte hade nog.

När jag såg snön falla med sjukhuset som bakgrund minns jag, när jag befann mig på andra sidan väggarna gråtandes över livets hemskhet å längtan efter frihet.
Men friheten kommer inte förän man ger sig tusan på att få den. Gjorde jag någonsin det?

Jag får för mig att jag kan vara kvar men vet inte hur...

Jag gömmer det, djupt. Ingen skulle ana, ingen skulle se.

Men jag vet att jag döljer en sanning

Att väntan inte leder nånstans 
Det är jag som måste ta steget ur vår sista dans...