Idag är en såndär dag som jag har så mycket inom mig att jag först måste skriva i "abstinensblocket" innan jag kan få ner något konkret, något överhuvudtaget läsbart, i bloggen. Urk!!

Som tidigare nämnt har jag mycket tvångstankar och klarar inte att mina rutiner rubbas.
Och idag...

...h j ä l p   m i g...

Det började på morgonen med att mamma kommer upp och berättar om att dom igår kväll, när jag redan somnat, kommit på att dom vill åka in till stan på en fika imorgon(idag).
Ok...
Ångest-anledning 1: Fika
Ångest-anledning 2: Rutinrubbning
Ångest-anledning 3: Sen informering
Ångest anledning 4: Noll-planering
Ångest-anledning 5: ...

Ja... Ni förstår. Allt blev ett enda kaos .

Men jag försökte, jo jag verkligen försökte göra upp med huvudet.
Jag åkte till stallet under mycket diskussion och argumentering, gjorde mitt jobb och insåg sedermera hur mycket klockan var.
Fuck. Up fucked. Kört.

"Mamma, det här funkar aldrig aldrig aldrig. Hur f*n tänkte ni?! Var f*n är strukturen?!När?!Hur?! Klockslag?!"
"Saga, lugnt. Det ordnar sig."

Ordnar sig?! Ordnar sig?!
Och hur F A N ordnar det sig?!

Och hysterin slår över. I mitt fick-facit står det att jag ska andas, vara rationell och härda ut ångesten. Utsätta mig för den.
Fick-facit flög i väggen...

...Och Saga stannade kvar hemma.

Ibland orkar jag verkligen inte. Väldigt sällan. Jag snackar mycket. Gör lite. Jag är förbannat feg.
Nu får jag nöja mig med vad jag ställt till med.
Saltkråkan torkar mina tårar, som hamnar utanför blockets randiga blad. Bläcket formas om till bleka ringar.
Som akvarell. Flyter ut.
Men jag är fast.
Fast i mitt eget träsk. Min ocean. Och min båt läcker, håller inte.

Jag sjunker.



-S