Det tog 7 h för mig imorse att inse att jag inte var död.

Smärtan avslöjade det. Men varje gång jag kom på det, tappade jag tanken. Som en tråd. Glömde att jag tänkt.

Det slog mig igår, att jag väldigt ofta glömmer. Mer än vanligt. Jag känner liksom hur huvudet bara slutar fungerar.
Jag glömmer dricka.Glömmer äta. Glömmer lyfta fötterna. Glömmer vart jag varit påväg. Var jag lagt saker. Tankar jag tänkt.

Glömmer andas.
Jo.
Jag kan komma på mig själv med att "Åh! Juste! Andas!"
Måste koncentrera mig för att hålla upp huvudet, annars hänger det bara där.

Jag blir allt mer rädd för att bestämma och boka saker, för jag vet inte hur klar i huvudet jag är och när. Ibland är allt solklart. Jag klarar allt! Sen, i nästa hörn, slocknar allt och jag kan inte ens stava mitt namn. Det är obehagligt.

Allt känns väldigt obehagligt.