Snart ska jag gå iväg till bussen. Jag ska till Prima på ett första möte. Nervös...
Men det behövs nog. Jag har bestämt mig för att ge vuxenpsykriatrin en chans. Kanske, även jag behöver den chansen... Kanske.

Det är något visst med barnprogram på morgonen, nostalgiskt, på något sätt.
Jag sitter och tittar på mumin med en stor kopp grönt körsbärste och försöker koppla bort nervositeten. Svårt. Men varför? Det är ju bara ett möte... Med psykolog. Och läkare. Och papper. Och bestämelser. och...Shit...

Jag dör...

Igår hade jag även ett annat möte i skolan. Vi snackade om att reducera mina studier med 250 p till nästa år.
Skulle vara jätte skönt. Nackdelen är ju att jag inte får behörighet till universitetet, men jag hade ändå inte tänkt plugga vidare direkt efter gymnasiet. Ska ta det lugnt. Och om jag känner att jag behöver får jag plugga på komvux dom kurser jag behöver. Allt det här skulle kunna göra mitt liv lite lättare. Lite.

Klockan tickar! På återsyn.

-S