Ert leg,tack, gärna med stålhätta.

Jag var snattare redan som liten.

Först, var det godis från lösgodishyllan. Jag trodde man fick.
Sen, blev det hårvårdsprodukter. Jag behövde.
Sen, lyckades jag få ut öl, cider och cigaretter. Jag behövde hävda mig.
Sen, en kropp. En själ. Ett liv. Nästan ett mord.

Jag stal min egen identiet.

Rått och respektlöst. Utan en ända ursäkt. Tog min egen paxade, bokade och beställda plats.
Bevismaterialen för detta århundrades stöld och mordförsök vilar i mitt minne.
Jag är ditt vittnesmål. Men jag tiger. Jag är rädd för följderna, efter rättegången. Rädd att den råa sidan ska hitta mig. Jag är rädd för att hitta mig själv. Mitt gamla mig-själv.

Undrar hur hon mår idag. Den lilla flickan, med det tunna blonda håret. Hon behövde aldrig använda balsam. Hon åt inte godis, rädd för vad det skulle göra med henne. Ville vara till lags, när hon bröt den. Tusen fallt. Hon älskade sin mamma, sin pappa, sina syskon. Hon älskade sin familj. Men det var en familj på fyra personer. Fyra personer, alla med en kropp, en själ, ett liv.

Dom tre heliga ting hon som så liten stulit för hon behövde, trodde man fick, behövde hävda sig. Det blev ett mord.

Flickan finns inte mer. Hon var det jag stal. Hon var min suktan. Mitt lösgodis. Mitt mord.

Jag kan inte leva som en barnamördare.

Jag stal min egen identiet.
Den som tar den, får den.




Kommentarer
Postat av: Louise

Sv: Taaaack <3

Tänker på dig <3

2011-12-03 @ 21:48:11
URL: http://livetfranenannansida.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0