Jösses folket vad kallt det blivit!

Hösten är här med besked. Regn. Kyla. Vind. Rusk. Mörker.

Mitt humör är att jämföra med ett höstlöv.
Jag faller konstant neråt. Men så ibland kommer en vind som drar med mig på en vals. Upp i luften. Ett glädjesprudel. Men jag fortsätter neråt. Tills jag når marken.
Där kommer jag ligga och ruttna under snö och blask hela vintern. Ätas av markens små djur.

Till våren tänker jag återfödas i någon blomma. En stark en . En maskros.
Vårens tecken. Växer sig fram genom allt. Klassad som ogräs, men djuren tycker om mig. Mammorna hatar fläckarna jag ger på deras barns kläder.
Men det bästa av allt.

När jag blommat färdigt, flyger jag iväg med vinden igen som tusentals små paraplyn.

All världens väg...