Anledningslöst glad i en sits av anledningslöshet

Det är alltid lättare att vara glad om man har något konkret att vara glad för.

Hm...
Peach slet av sig en sko igår= ingen ridning tills den är på igen, det är kallt, och jag ska städa idag.
Jag borde med andra ord vara jätte ledsen.

Att glädjas med andra är att finna glädjen i sig själv.

?
Jag skulle kunna glädjas med Peach att hon lyckats med sitt illdåd och glädjas med mamma att jag städar och slutligen glädjas med alla köld och vinterälskande knasar att vi går mot "rätt" håll i utvecklingen.

....

Kontentan-> Då ingen utav dessa anledningar eller visdomsord varken hjälper mig eller tröstar så skiter jag dessa färdigskrivna rader och glädjs åt att jag glädjs istället.

Helt enkelt vara glad för att jag inte är ledsen, vara glad för att jag kan, vara glad för att jag helt enkelt är det utan någon specifik anledning.
Vi tenderar till att alltid behöva skylla på något, ha just en anledning till allting.
Klart att det finns en anledning, ett skäl till att det är just såhär, men frågan är hur mycket vetskapen om den anledningen egentligen ger oss? Vad får vi ut av den? Gör det mig gladare än vad jag är om jag tänker att jag är gladare enbart pga mina blodvärden, eller att jag äntligen fått sova ut?
Svar Nej.

Det är bara ödslad energi som gråmulna skäggiga professorer på världens psyk-labb kan ägna sig åt. Om det gör dom gladare. Någon kanske bjuder på tårtfika när ännu en anledning upptäcks, som för oss dödliga egentligen inte gör någon skillnad. Oftast bara skrämmer och får oss att konsumera, när vi läser om det i morgondagens tidningar.

Nej, nu ska jag glädjas mig ner till en kopp te och en katt som säkert vill ha frukost.
-S






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0