Dom blir aldrig droppar. Det är alltid kristaller och pärlor. Tills dom når marken och blir pölar. Men aldrig droppar.

 Nätet är sen länge förbrukat och det ter sig lättare och lättare att falla igenom.

Men pärlor får det att se vackert ut.

Ingen märker hålen. Ingen märker tomheten.

Det ser ju så vackert ut, trots allt.

 

Ingen märker.

 

Och vi fortsätter falla.

 

Herrejävlar så bra du är, människa.
Och angående inlägget under det här så tycker ju jag att din blogg och din kreativitet är ett stående exempel på något fullt meningsfullt.