Vara som dom. Det var aldrig min grej.

"Jag vägrar!!"

Jag skar halsen av mig själv med dom orden.
Två små ord.

Blodiga. Skoningslösa.
Förstora för att sväljas. Eller alls tas tillbaka.
Nej.
Dom blev kvar där. Utanför min mun. Min kropp. Kallare och hårdare ju närmare vintern kom. Hann aldrig riktigt tina innan nästa.
Det ilar i tänderna när jag försöker bita i dom, krossa dom, göra valet av ord o-gjort.
Men det enda som krossas är mina vittrande tänder. Jag förlorar.

Jag har alltid haft det så svårt med den biten. Att acceptera. Att förlora.
Ansiktet.
Sinnet.
Modet.
Hela spelet.


Jag slåss ständigt mot berget. Blåser mot vinden. Klöser mot tigern.
Möter förlusten.
Den är alltid lika självklar och förutsagd. Jag vet inte varför jag envisas med att utsätta mig för den.

Dom säger att envishet och styrka är något bra. Jag tvivlar.
Dom säger att man aldrig ska sluta tro. Jag tvivlar.
Och dom säger det aldrig blir helt mörkt.

....

Envishet håller mig kvar. Jag söker ständigt styrka för att förlora den. Tron distraherar mig med sin ovisshet.
Och att det aldrig blir helt mörkt?

Det är därför jag sover med lampan tänd.

-S



(kugg)-hjulen på Saga snurrar runt runt runt....



Metro Photo Challenge

http://metrophotochallenge.com/se2011/view/8hdl/The_silent_stalker

Kolla in mina bidrag. Tack Fina.

Never enough


One picture. Two words. A thousand miles.

-S

Snölekar




Ska snart åka och fota hoppning, men efter det är det dags att leka med min älskade Persika i snön!

Vi hade något fruktansvärt roligt igår!  Är så otroligt lycklig och tacksam över att hon fortfarande är kvar hos mig, att allt gått så bra som det gjort med hennes skada(or).

Min älskade lilla Knase...



-S

Canon Eos400D



Välkommen till min ägo, käre vän!

Tack Mamms & Papps!

Merry alterChristmas /S

A latenight-blues



Late at night, my life is a mess, my head is a bitch

...and I miss my inspiring old friends.

-S

Bleeker Street

I saw a shadow touch a shadows hand

on Bleeker street...


Creek Mary's Blood



You'll hear my tale
Through my blood
Through my people
And the eagle's cry
The bear within will never lay to rest

Wandering on Horizon Road
Following the trail of tears...


lilla hjärtat



You are my sweetest downfall


Early Autum Late Summer



Det var ju ett tag sen sist.

Jag tänker bara hur tiden går.
För ett år sen satt jag inlåst å drogad å undrade varför jag levde.
Idag går jag på söders gator å undrar hur jag överlevde.
Om jag överlever.
När jag överlever.
Hur jag dör.

Jag har fått många nya vänner,
lämnat dom som gjort mig illa å behållit dom som gör mig stark.

Nog har jag pillat i mina ärr.
Det har jag.
Men jag plåstrar om dom igen. Jag vill låta dom läka.
Men dom kommer alltid finnas där.
Påminna mig.
Som ärr.

Jag har funderat över om jag någonsin kommer kunna älska mig själv till den grad att jag kan älska någon annan.
Jag vill älska någon annan.
Vill våga låta någon älska mig.
Men jag undrar.

Har hjärtat en extra-nyckel?

 

Nyare inlägg
RSS 2.0