17 åringen å ett kort avsked

GRATTIS!!!:D<33


Ska över till henne ikväll, då ska hon firas!;)

För övrigt har senaste tiden mer liknat ett kaos.
Söker febrilt efter en plats var jag kan stanna å andas,
men den finns inte å de gör mig vansinnig.
Jag känner hur muren mot min vilja byggs upp igen
å stänger ut allt.
Jag ser hur mitt mål, långsamt, suddas ut..
Stoftet omformas till farhågor å hot.
Dom fyra orden växer i mitt huvud:
Ingen kan tvinga mig 
 
Med detta tar jag ett uppehåll från bloggandet.
tack
 

miljö av misstro

Vill bara lägga mig på golvet, skrika å gråta....
SLUTA!!!!!
Jag kan visst!!! Ge mig en till chans!!! Jag ska bevisa för er!!!

Dom behandlar mig som om jag inte förstår, som om min hjärna lagt av å säger, "du märker det inte själv".
Är jag halvt hjärndöd?
Jag säger att jag kan, jag vill å vet vart jag är på väg.
Dom svarar mig "I dina journaler står det att du sagt så redan för ett år sedan, Saga, du kan inte."
VA FAN!!!!HÅLL HÄFTEN!!!
" Du blir arg när vi pratar om de här ser jag"
SLUTA!!
snälla...jag ska....
Jag är helt utmattad, men jag kämpar...
Jag slås ständigt med siffror å ord som pekar på min undergång,
men jag vet att jag kan.
Varför misstror alla andra?

Tappad?

Ibland undrar jag vad fan jag sysslar med....
Nu är det såhär.
Antingen kämpar jag som fan nu, å kanske får börja skolan i höst.
...eller så mjäkar jag vidare max en vecka till och hamnar i sjukhus sängen igen.
Inte speciellt svårt val, va??
Nej, såklart inte.
Men varför,varför är de då så svårt?

Att känna känslan av att allt går bra, att känna att man sköter sig.
Sen mötas av siffror som slår en i ansiktet, fakta å fysiska fel som sparkar ner en på golvet.
Höra dom prata om en. Planera. Grubbla.
Jo, de gör ont.

-Hon dör!
  Nej...! Lugn! Allt är ok, ingen fara.
Lurad av mig själv. Grundlurad.

Jag har sett de, känt de , hört de förr...För många gånger. De räcker.
Jag vill leva!

Summer rain

Huga vilken dag de va igår...!

Första incidenten inträffar kring 15-16 tiden. Jag står i duschen, Eva ringer mamma å säger att Peach har rymt ut på marumsvägen!!!
Vi åkte med ilfart upp. Då hade dom fått fast henne, hon hade sprungit upp till skogshagen vart hon gick förut med Maries hästar....Jag tror hon saknar dom, eller letar snarare efter dom, hon har ett flertal tillfällen stått å gnäggat ut mot Beskens gamla hage å väntat på svar, Lillan....
Men tillbaka till ämnet!
Hon var genom svettig men annars ok, varken haltade eller hade något sår.
Tog extremt noga hand om henne å sen fick hon gå in i sina box igen med Lille Alfred som sällskap.

Så jag gick ut för att titta på hagen å se hur hon hade rymt. De va bara staketbräder kvar.....
Hon hade spräng hela skiten!!!två gjutna stolp hade hon dragit loss.
Hagbygge nästa!

Sen senare på kvällen körde mor mig till danderyd
var jag tog tåget mot Hornstull.
Ikväll var de Thåström/Ternheim i Långholmsparken!!!
Konserten va skit bra, musikmässigt! En av dom bästa jag nånsin sett med Thåström!
Men med en publik full med fulla stor muskelknuttar, flamsiga vingliga fyllekärringar å en busvisslande tant i ena örat var de svårt att stå kan jag säga....
Blev påhoppad bakifrån av ett galet muskelpaket å jag damp ner i marken. fick diggande knytnävar i backhuvvet, blev totalmanglad av sena gäster, på utvägen fimpade en utav äckelgubbarna som klättrat upp på avskiljningsväggen på mig, ja listan är lång....Har ont i hela kroppen idag, lite blåslagen..xD
Sen blev mamma galen på mig. "-Saga,  i ditt tillstånd kunde du dött där inne, fattar du de?!" "-näe men jag lever nu, kom så åker vi hem", kved jag fram, å ja, sen åkte vi hem, va hemma typ 02:00 :)
Men musiken va bra!!!^^ 

OJ!

Jag har kommit in på Sthlms Estetiska teaterlinje!!!:DYAY!!
nu är de bara hoppas att jag får börja...

Sen var vi inne på återkontroll med Peach idag, gick jätte bra!
Nu ska min älskling få gå i sjukhage å på små promenader, e de inte wonderful?!?!:D
Dom tyckte dessutom att hon sg jätte fin ut...(A)someone is proud of her baby...

RSS 2.0