Bleeker Street
I saw a shadow touch a shadows hand
on Bleeker street...
Gastro
Men imorgon ska jag till skolan igen. Härligt. Känns som att jag behöver ha den schemalagda strukturen på dagen, skolan-stall-sova. Det underlättar.
Jag kanske ska försöka sova iallafall. I å med att jag sovit på kvällen, är jag inte trött nu, men inser själv att jag ska ju ändå upp imorgon bitti, så jag borde sova iallafall.
Jag gör ett försök.
Peculiar...
He was a most peculiar man.
That's what Mrs. Riordan said and she should know,
she lived upstairs from him
She said he was a most peculiar man.
He was a most peculiar man.
He lived all alone within a house,
within a room, within himself,
A most peculiar man.
He had no friends, he seldom spoke
and no one in turn ever spoke to him,
'cause he wasn't friendly and he didn't care
And he wasn't like them.
He was a most peculiar man.
He died last Saturday.
He turned on the gas and he went to sleep
with the windows closed so he'd never wake up
to his silent world and his tiny room...
And Mrs. Riordan says he has a brother somewhere
Who should be notified soon.
And all the people said, "What a shame that he's dead,
But wasn't he a most peculiar man?"
- Paul Simon
When hope leaves you on your own.
Det fanns en gång en glöd.
Tills regnet kom.
Jag hoppades någonstans på att allt skulle bli bra. Ett lyckligt slut. Men jag är en stor flicka nu. Jag borde veta att ingen saga slutar lyckligt. Den lilla sjöjungfrun fick aldrig sin prins. Hon tog livet av sig. Rödluvan å hennes farmor undkom inte vargen. Törnrosa å Snövit vaknade aldrig utav prinsens kyss. Romeo fick inte sin Julia. Varken Atreju, Aratax eller någon annan utav de underbara varelserna fick hjälp av Bastian. Alla försvann i Ingentinget...
" Grow up
and when you do it´s like a boring day at school.
Grow old
and when your old you die and when you die your dead
I know you wanted to grow, as a person inside
but all your dreams collide
And you´ll never find the time to make your future look
bright...
I know you wanted to grow...
Press Hold" - John Engelbert
Creek Mary's Blood
You'll hear my tale
Through my blood
Through my people
And the eagle's cry
The bear within will never lay to rest
Wandering on Horizon Road
Following the trail of tears...
Jävligt messigt äckligt stressigt å absolut inte dressigt
NÄ, du gissade rätt. Allt känns väldigt jobbigt. Ett virrvarr av procentuella förändringar, metamorfa, parlamentarism, renskrivningar, tankar å död...
Att hoppa in i gymnasiet från en lek-skolas åttonde klass är inget jag rekomenderar. Jag kan å förstår, det är inte det som är problemet, utan orken att hålla tempot. För DET är HÖGT!
Å däremellan finns inte tid att gå ut å låsa in sig å böla. Jag måste lägga mig själv åt sidan. Men det syns ju utåt, mitt gömda inre... Jag är så glad att jag har massor av vänner här på STEG som stöttar å tröstar, men det går inte att sätta sig in i situationen när jag inte vill tala om allt det handlar om. Å jag vill aldrig mer prata med någon idiotisk partisk psykolog.
Men allt detta betyder inte att jag saknar det förflutna, ALDRIG sjukhus igen. Å det betyder inte heller att jag vill dra ner på tempot, nej, jag vill inte vara sär...
Det är jag som måste ändra på mig.
