Man ser gårdakvarnar....men man ser skiten med.
Jag har inga starka ben att stödja mig på
Jag är inte mycket, inte mycket att titta på
Jag hoppas jag aldrig ska behöva ljuga igen och
att du aldrig ska behöva se mig ligga död på vägen...
Så många brorar jag bränt. Ingen tog mig riktigt över, nej.
Så många gånger jag vänt. Aldrig riktigt ansträngt mig.
"Fall bara inte isär, jag är här med dig."
Skulle göra så mycket, ge så mycket....
...för en normalt fungerande, hel mage å tarmsystem....
Har så ont, ständiga svårigheter. Jag älskar espresso,svart stark espresso å Äpplen-ja, frukt överhuvudtaget.
Men så har vi det här med sönderfräten magsäck...Lite kaffe ner=mycket upp igen.
Imorse när jag klev upp från tunnelbanan å kände doften av kaffet från kiosken kunde jag inte motstå längre. Jag har inte druckit kaffe sen senaste sjukhusvisiten då jag strängt förbjöds det. Men nu gick det inte längre. Å nu mår jag som jag förtjänar.
Kort å gott.Expresståg mellan toaletten å klassrummet.
Å så dom här evinnerliga tarmpropparna(med fina ord)!!!!
Har äntligen insett att människor utanför sjukhusvärlden faktiskt inte är intresserade av mina sk. "fysiska inre problem gällande tarmarna"...Heh.. Är jag något "hospitaliserad" ut en annan synvinkel?;)
Varför inte sköta sig, sin kropp å slippa det här??Varför inte lyssna på människor som vet vad dom pratar om när dom säger att kroppen kommer ta men för livet om det går för långt??
Låt inte en oeftertänkt dum kommentar väcka tanken
Låt inte den farliga leken börja
Du har bara en kropp
Värna om den.
Har så ont, ständiga svårigheter. Jag älskar espresso,svart stark espresso å Äpplen-ja, frukt överhuvudtaget.
Men så har vi det här med sönderfräten magsäck...Lite kaffe ner=mycket upp igen.
Imorse när jag klev upp från tunnelbanan å kände doften av kaffet från kiosken kunde jag inte motstå längre. Jag har inte druckit kaffe sen senaste sjukhusvisiten då jag strängt förbjöds det. Men nu gick det inte längre. Å nu mår jag som jag förtjänar.
Kort å gott.Expresståg mellan toaletten å klassrummet.
Å så dom här evinnerliga tarmpropparna(med fina ord)!!!!
Har äntligen insett att människor utanför sjukhusvärlden faktiskt inte är intresserade av mina sk. "fysiska inre problem gällande tarmarna"...Heh.. Är jag något "hospitaliserad" ut en annan synvinkel?;)
Varför inte sköta sig, sin kropp å slippa det här??Varför inte lyssna på människor som vet vad dom pratar om när dom säger att kroppen kommer ta men för livet om det går för långt??
Låt inte en oeftertänkt dum kommentar väcka tanken
Låt inte den farliga leken börja
Du har bara en kropp
Värna om den.
lilla hjärtat
You are my sweetest downfall
Early Autum Late Summer
Det var ju ett tag sen sist.
Jag tänker bara hur tiden går.
För ett år sen satt jag inlåst å drogad å undrade varför jag levde.
Idag går jag på söders gator å undrar hur jag överlevde.
Om jag överlever.
När jag överlever.
Hur jag dör.
Jag har fått många nya vänner,
lämnat dom som gjort mig illa å behållit dom som gör mig stark.
Nog har jag pillat i mina ärr.
Det har jag.
Men jag plåstrar om dom igen. Jag vill låta dom läka.
Men dom kommer alltid finnas där.
Påminna mig.
Som ärr.
Jag har funderat över om jag någonsin kommer kunna älska mig själv till den grad att jag kan älska någon annan.
Jag vill älska någon annan.
Vill våga låta någon älska mig.
Men jag undrar.
Har hjärtat en extra-nyckel?
