I want to be rich and I want lots of money
I don’t care about clever, I don’t care about funny
I want loads of clothes and fuck loads of diamonds
I heard people die while they are trying to find them

And I’ll take my clothes off and it will be shameless
Cause everyone knows that’s how you get famous
I’ll look at the sun and I’ll look in the mirror
I’m on the right track yeah I’m on to a winner

I don’t know what’s right and what’s real anymore
I don’t know how I’m meant to feel anymore
When do you think it will all become clear?
‘Cause I’m being taken over by the fear...

Life’s about filmstars and less about mothers
It’s all about fast cars and cussing each other
But it doesn’t matter cause I’m packing plastic
and that’s what makes my life so fucking fantastic

And I am a weapon of massive consumption
And its not my fault it’s how I’m programmed to function
I’ll look at the sun and I’ll look in the mirror
I’m on the right track yeah we're on to a winner

I don’t know what’s right and what’s real anymore
I don’t know how I’m meant to feel anymore
When do you think it will all become clear?
‘Cause I’m being taken over by the fear...

Forget about guns and forget ammunition
`Cause I’m killing them all on my own little mission
Now I’m not a saint but I’m not a sinner
Now everything's cool as long as I’m gettin thinner

I don’t know what’s right and what’s real anymore
I don’t know how I’m meant to feel anymore
When do you think it will all become clear?
‘Cause I’m being taken over by the fear...

-Lily Allen

Vattnet rinner ur mina händer. Bara rinner. Jag kan inte, kan inte stoppa det!

Jag grips av panik. Jag kan inte, vet inte hur jag ska stoppa det. Jag kan inte, vet inte, hur jag håller det kvar.

Stupid

Vatten är tid. Tiden rinner. Jag förlorar.

Jag stannar, men vattnet, det rinner. Panik.

Jag kan inte, vet inte hur jag....

How I said them so they would hurt

Stäng kranen. Vrid den hårt. Håll kvar vattnet, därinne, så det aldrig, aldrig kan försvinna.

Så tiden stannar.

Wanted a reaction

Men klockan...?

Minutvisaren. Tiden går. Jag står stilla.

All I need, is a time machine
Rewind!

Taking it back...

hur går det för dig med din sjukdom, efter utskrivningen menar jag. går det bra eller lite sämre? 

jag vet hur det känns <3

_________________________________________

Svar till  Kim: Jo...Alltså jag har ju mina ups n downs.

 

 

vad är det finaste du vet?

___________________________________

Svar: Jag ser ganska mycket småsaker i vardagen som jag tycker är väldigt fint. Men annars är det mina fina djur å vänner. Just nu kretsar mina tankar bara kring en livskamrat som just lämnat oss....Se nästa inlägg.

går du i någon behandling nu? vad är din favoriträtt? när blev du sjuk och varför? vet ju såklart att det inte brukar finnas bara en anledning men ändå. vad vill du jobba som? blev några frågor... :P

_____________________________________

Svar: Nej, jag går inte i någon behandling nu... Favoriträtt...Shit, svår fråga...Kort å gott, jag älskar isbergssallad, så vi tar det så.  Jag tror jag fick min diagnos som 14 åring, men hade redan i många år hållt på, sen ca 10. Vi vet ju inte riktigt men jag hade det inte lätt i grundskolan å så var det, tyvärr, ponny-ångesten, ni vet, "om jag väger lite mindre orkar han/hon hoppa högre" el. "Nej, usch, vad stor jag är, måste göra det lättare för lilla hästen". Sen fick jag lite griller i skallen också av att min pappa blev diabetiker å fick en jätte stikt diet. Som du hör, många faktorer, man vet ju aldrig säkert. Men man måste dock komma ihåg att det är aldrig specitikt någons fel!  Jag har inga direkta planer med vad jag skulle vilja jobba med. Klart att det skulle vara kul att få hålla på med skådespel, det är ju en dröm. Men det är ganska ont om jobb där om man säger som så...

 

Var ifrån får du din inspiration från att skriva? Det är så fint så jag får gåshud..:) 

När ska vi ses??<3

_____________________________

Svar till Eve:

Ok, you got me...Jag läser mycket. Bla av Mark Levengood å Tove Jansson som båda skriver med mycket harmoni i sina texter. Sen läser jag en del poesi. Jag kan ofta komma på mig själv med att jag tänker å ser saker på ett helt annat sätt än när jag var lite å bara sprang förbi. Ett ruttet asplöv är inte bara ett löv utan ett fallet barn från en av de gamla kloka. Liksom metaforer.. Kul att jag påverkar dig så rysligt, min vän:)

För tillfället orkar jag inte ta mig an några beslut, mår inte bra. Men ses, klart vi ska ses! Jag är ledig på onsdag, are you?<3

 

Aldrig funderat på att skriva en bok?:)

______________________________

Svar till Eve:

Jo...Klart att tanken har grott, men...Det får ligga i framtiden. Däremot kommer jag försöka satsa på regi. Vill till produktionerna i trean få ihop till en pjäs. Och ja, en pjäs, inte bara en föreställning. Jag ska skriva den själv. Så var det bara att hålla ihop å klara sig till trean....

Nu har inte jag riktigt något begrepp om hur många som läser, följer den här bloggen men...

....what about en första frågestund?

Ställ era frågor så svarar jag i nästa inlägg.

-S

Något är på gång, å jag vet inte vad.
Jag känner det i luften.
Jag ser det i mina drömmar.
Något...Någon.

Jag drömde inatt om min hund. Hon å jag var ute på en promenad, i klipporna.
Plötsligt kom vi till ett stup som ledde rakt ner i bukten nedanför.
När jag vände mig om var plötsligt dom trygga klipporna vi vandrat tidigare borta.
Kvar var bara en smal, smal klippväg. Jag höll på att falla, men hittade åter balansen. Då visade min hund mig var vi skulle gå. Jag sa till henne :"Maja vi kommer inte klara det här!". Hon såg bak på mig, och föll.
Jag skrek efter henne å skulle just hoppa, när jag såg henne framför mig igen!
"Maja, du är död, Du är DÖD!!" skrek jag i panik. Men hon var helt lugn, såg på mig, med sina djupt allvarliga mörka ögon.

Då vaknade jag, å blödde näsblod. Fruktansvärt mycket näsblod! Jag tänkte att det här måste jag skriva upp så att jag inte glömmer det.
Men jag hann inte, innan nästa dröm trädde in...

Jag gick i ett område med en massa stenhus, inga tegelhus, utan sten. Det var kallt, ensam, tyst. Så plötsligt hörde jag steg. Jag vände mig om å runt hörnet kom Farfar(han dog 2008). Jag blev alldeles varm av glädje, sprang fram å kramade honom, han log, men sa ingenting. Plötsligt befann han sig på en höjning, en trappa av något slag. Han sa"Vägen till lycka kommer inte alltid genom handling. Ibland måste vi acceptera en situation. Å ta ledigt den 22:dra, då kommer jag."
Jag vaknade tvärt efter det. Näsblodet hade torkat. Klockan hade inte ringt. Jag var inte trött. Allt kändes helt stilla, tyst. Å Jag mindes allt, precis allt så klart å tydligt. Från Maja till Faffa, från ord till ögonblick.

Något är på gång, å jag vet inte vad.
Jag känner det i luften.
Jag ser det i mina drömmar.
Något...Någon.

-S

I'm a schoolgirls dream

Igår hade jag en såndär minnesvärd dag....

Jag mötte upp Stina centralstationen på morgonen, för att sen tillsammans möta Lisa en stund senare, wow vilket kärt återseende! Sen gav vi oss i väg, jagade bönor&blad å plånboks-vänliga ställen. Super mysigt.
Jag fick med mig hem 2 teer:

Choklad Chili

och
Goji/Havtorn


och sen blev det påfyllning med LUSH's hårvårdsprylar:

och
Lush Veganbalsam                    Lush "Squeaky Green" Schampokaka

och sist en tröja från carlings(!) Marin/rödrandig


den var Sagig...

Därefter tickade klockan iväg å vi åke hem. Å Kvällen bestod utav skratt, allvarliga samtal å utskrattning utav gammal James Bond film å icke att förglömma, jag försökte dricka te med fötterna...


Jag vill tacka er, Lisa å Stina, för en underbar dag!! På återsyn!!

-Fina-Stina

-S

Jag är inne i en lite blek period vilket gör att bilder/tavlor mm blir lite bleka å minimaliserade.

MAINSTREAMA!

Fuck...