Trådlöst kroppsvärk
På min kropp. På mina tankar. På mitt beteende. På yrsel. På kraftlöshet. På ångest. På vädret. På-på-på-på-på.
stäng av.
ALLT.
Den här dagen har, som ni nog förstår, gått åt helvete.
Jag hatar mig själv...
För att jag är så delad till något som är så självklart.
Jag SKA bli frisk. Ska ska ska.
Men hur? När?
Jag är livrädd för framtiden...Vad kommer hända, med min familj? Med Peach? Med skolan?....Med mig..?
Jag är så trött. Trött på livet.
Men hur sjutton vänder jag det här?
Hur fan blir man lycklig?
-S
Allt faller. Inte alltid på plats.
Regn, regn, kyla och telefon-terror.
Behöver inte gå in på detaljer, men jag var genom-blå när jag kom hem.
Nu, ett par timmar senare, börjar färgen hitta sin väg till mina läppar och naglar.
Men jag fortsätter känna mig ledsen, trött och ensam. Jag orkar inte vara social...
Orkar egentligen inte mycket mer än bara ligga och glo.
Men så kan man inte göra. Inte nu. Inte idag.
Istället satsar jag på att minska schemat till sådana saker som jag absolut måste göra, dvs rida Peach och sköta stallet.
No more.
Känns skit...Jag vill fira midsommar, jag vill träffa folk, jag vill festa, jag vill ....
Ja...
....Vad vill jag egentligen...?
-S
Kulspets-spetsad.
Nästa... SCÄ.
...och jag vill dö....
-S
Pest eller kolera.
Jag är inte motiverad...
Och det är omöjligt att jobba med problemet om jag inte är motiverad.
Klart att jag vill bli av med min ångest, tvångstankar och självhat. Men problemet är ju den lilla apparaten som visar läskiga siffror som jag inte vill stå på, och absolut inte se hur siffrorna stiger.
Sen är jag ju jätte rädd för att om, OM jag nu skulle söka vård, att dom skulle neka mig den, för att jag inte väger tillräckligt lite. Att jag är för tjock.
...vad ska jag ta mig till...?
-S
Rain. Pain. Stockholms apa på vardag.
Har haft lite plånboks-plågeri på monki å weekday i spöregn. Men jag är riktigt nöjd med dagens fångst, men hade gärna tagit med lite till. Som alltid. Men vi ska väl inte döda plånboken? Bara plåga..?-Check!
Denna raring från monki var på 75% rea och fick äran att hoppa ner i påsen min hem...
Även denna snygga jacka (monki) var på 75% rea och åkte med hem.
Denna långkappa hade jag gärna tagit med om jag A: hittat den, B:haft råd...=den åkte inte med....
Sen följde ett par shorts med också, skit söta, men jag har ingen bild för tillfället. Sorry.
Annars har jag försökt planera in lite lugn i tillvaron(=mindre lyckat....)
Känner att jag har hjärtat i halsgropen hela tiden, aldrig nere i varv.
Så nu, steg 2. Ner. I. Varv. Punkt.
-S
Steg 1. Ärlighet.
Det första blir ärlighet.
Jag har jätte svårt att vara ärlig. Inte bara med maten eller jobbiga lögner, utan allt!
Jag hatar att vara svag. Att visa det. Frågar någon mig "Behöver du hjälp?" svarar jag direkt "Nej, tack det går bra!" och ler lite grann, men bakom masken håller jag på att knäckas. Eller om någon frågar mig "Mår du bra?" svarar jag av automatik alltid "Allt är bra!" eller "Helt ok, det är lugnt". Och sen det lilla leendet...
Jag måste jobba med det! Ett steg till det tänkte jag kan vara att jag slutar vara rädd för vad folk ska tycka om mig när jag givit mitt svar. Jag tror alltid att alla ska bli arga och tycka att jag är en dålig, egocentrisk människa.
Jag vill finnas för alla!! Jag finns! Jag hjälper dig! Jag kan!
Tills jag går sönder...
Men nu ska jag vara ärlig. Håll i er.
Dom senaste dagarna har jag mått S K I T .
Ångest, kaos, stress, depprision, you name it!
Sånt som att jag kommit hem, trött efter en hel dags jobb, någon har sagt något som jag tagit som "stötande"= Jag rasar ner i min ångest/depp grop och ingenting blir gjort. Ingen mat, inget vatten, ingen kärlek bara rent självhat och destruktivitet.
Och det värsta är att jag inte an ta mig ur gropen! Den är för djup, för hal, för mörk. Och när jag väl får hjälp till det grips jag av nästa steg.
Ångesten.
Den så ljuva, djupa ångesten...
Jag vet inte vad jag sa ta mig till. Jag borde väl söka en ny behandling, men jag klarar inte det.
Handfallen.
Utmattad.
Idiotisk.
-S
Fladdermöss i natt-mössan
Att somna med fönstret öppet är inte att rekommendera...
Inatt vaknade jag kl 02:00 av att något dunsade på sängen. Jag flög hastigt upp och lika fort flög den oinbjudna gästen upp.
Mr Batman ville krypa i säng med mig....
Ivilket fall som helst flög denne fladdermus runt som en blå-dåre, krockade i väggar, nästan mitt huvud och fönster. Lilla jag greps av panik och gömde mig, självklart, under täcket. Därifrån fick jag precis tag i mobilen och kallade på min tålmodiga mor till undsättning.
Dagen därpå pratade vi självklart om det, båda mindes nattens kalabalik. Men telefonerna hade inte registretat samtalen. Har aldrig hänt förr för någon av oss att telefonen inte registretat något samtal, även om samtalet bara varat i någa sekunder. Creepy...Som om det inte hänt..
Nu har jag förresten börjat jobba. Skönt att ha någon sorts rutin även när skolan är slut, även om sommarlov smakar gott. Men rutin och rutin...Som ni vet var jag ju väldigt dålig på att gå till skolan sista veckorna. Men jag mådde verkligen skit...
Nej, vet ni vad. Nu kallar plikten.
-S
Rösten
Efter stallet, värme, dressyrpass, promenad och annat smått å inte så gott är jag heeelt slut... När jag ringde pappa sa jag "ta med plånboken". Vid affären-> "stopp!!!" ->spring spring->kassa->ut i bilen->kall cola zero...
mmm...
Nu är jag så trött att jag inte orkar resa mig och deffinitivt inte gå å laga mat. Nej fy skäms!
Vi tar om det sista...
Nu är jag så trött att jag ska ta mig i kragen och orka resa på röven och laga lite mat.
Någon måtta får det vara på't!
Men jag har en obehaglig ångest som ligger och skaver. Äckliga, obehagliga...Uäk..
Jag intalar mig själv att jag inte får låta den komma ut och sabba kvällen, att jag inte får ge mig för den.
Men tanken är ändå så lockande.
Bara lägga mig ner som ett barn och slå å sparka å skrika. Slippa allt annat.
Men jag är inget barn.
Jag får inte betee mig så.
Men den gnager, den retar mig, säger "vägra", "skit i allt", "vill du bli äckligare å fetare?!".
ÖRONPROPPAR!
Men dom hjälper inte.
Rösterna är i mitt huvud.Djupt därinne. I sin säkerhet.
Och jag får inte ut dom....
-S
After eight.
Då har vi dr. Spotify att tacka.
Ja, och Coca cola zero såklart...
Igår var jag iväg hela dagen på "turistutbildning" i roslagen med jobbet. Typ buss, skog, buss , hav, buss, skog och massa jävla ryssbränder. Alla guider nämnde "och här stog ett/en jätte vacker....tills 1719 när ryssarna kom..." Hela kusten står i lågor,trallalalalaaalalalalaaa...
Men jag måste erkänna att det var intressant. Jag såg mycket vackert och lärde mig mycket, men gud vad trött jag var efteråt.
Snart ska jag skutta iväg till bussen, jag dissar grejen med nationaldag och satsar på en mysig dag med Persikan istället. Betydligt roligare.
Och ikväll kommer resten av la familia hem.
-S
VARNING! Extremt depp-inlägg
Yesterday...Fuck. Allts slog runt i en extrem turbulens.
Jag spydde upp allt, både bildligt och bokstavligt.
Allt jag hade inom mig kom i ström, tankar, ord, mat, sanningarna, lögnerna, hatet, rädslan, kärleken, ALLT!
Hela min kropp skriker idag, huvudet slår trumvirvel och tankarna dansar schottis.
Jag vet inte var jag står, jag vet inte var jag har mig själv.
Och trots allt detta upprörda virr-varr, är den enda tanken jag kan fånga...
"...mamma, jag älskar dig..."
-SMer deg med kneg blir seg. typ deg.
Imorgon sticker bror,far å systra mi till la Finlandia för en helgtripp till mormor innan pappsen sticker på praktik.
Det gör mig glad att dom kan ha roligt även om jag å mamma stannar hemma. Jag hade åkt om jag inte skulle jobba på söndag och ha pass i stallet på lördag. Men wtf... Jag har äntligen kneg, klagar inte.
Nu har min persika fått nya skor. Skönt. En sak till borta från att-fixa-listan. Nu återstår en massa samtal och annat stuff. Men jag känner ändå att jag borde ju skramla en del vuxen-poäng, för såhär bra på att ordna upp saker har jag aldrig , läs ALDRIG, varit! Pling pling och poängen skramlar!
Jag har en liten idé om att jag skulle ta en tripp till åland någon helg, bara över dagen(på tal om spontana-impuls resor) Vill hälsa på lite gamla vänner over there och sen har jag ju faktiskt en massa euro att slösa, helt värdelösa att växla till kronor nu. Kan ju shoppa lite mumin-prylar på båten..?*dansar lyriskt i cirklar*
Näe gott folk, nu ska jag sätta punkt för detta meningslösa inlägg
och låta sömnen göra sin rätt,
dvs...
God natt. Typ.
-S
Sängen är alltid bäddad
Jag måste skärpa mig. BUMS!
Något knasigt har krupit in i örat på mig i nattestund och hittar nu på hyss i huvudet.
Så kunde det låta.
Jag tenderar skylla ifrån mig.
Livet blir liksom inte bättre än du gör det, men varför inser man inte det i tid? Och vad är i tid? Vem bestämmer det...
Nu ligger det där bättre livet lite avlägset. Bara en känsla jag har. Jag orkar inte ägna tankar åt det, känns så hysteriskt.
typ. PLUGGApLuGgaJOBBAjObBaKARRIÄRKarRiäRHÄLSAhÄlSaI-D-E-A-L-M-Ä-N-N-I-S-K-A
Trött på krav, trött på hets, trött på stress. Trött på liv.
Och som man bäddar får man ligga...
-S
