Jag var snattare redan som liten.

Först, var det godis från lösgodishyllan. Jag trodde man fick.
Sen, blev det hårvårdsprodukter. Jag behövde.
Sen, lyckades jag få ut öl, cider och cigaretter. Jag behövde hävda mig.
Sen, en kropp. En själ. Ett liv. Nästan ett mord.

Jag stal min egen identiet.

Rått och respektlöst. Utan en ända ursäkt. Tog min egen paxade, bokade och beställda plats.
Bevismaterialen för detta århundrades stöld och mordförsök vilar i mitt minne.
Jag är ditt vittnesmål. Men jag tiger. Jag är rädd för följderna, efter rättegången. Rädd att den råa sidan ska hitta mig. Jag är rädd för att hitta mig själv. Mitt gamla mig-själv.

Undrar hur hon mår idag. Den lilla flickan, med det tunna blonda håret. Hon behövde aldrig använda balsam. Hon åt inte godis, rädd för vad det skulle göra med henne. Ville vara till lags, när hon bröt den. Tusen fallt. Hon älskade sin mamma, sin pappa, sina syskon. Hon älskade sin familj. Men det var en familj på fyra personer. Fyra personer, alla med en kropp, en själ, ett liv.

Dom tre heliga ting hon som så liten stulit för hon behövde, trodde man fick, behövde hävda sig. Det blev ett mord.

Flickan finns inte mer. Hon var det jag stal. Hon var min suktan. Mitt lösgodis. Mitt mord.

Jag kan inte leva som en barnamördare.

Jag stal min egen identiet.
Den som tar den, får den.

Livet är helt upp och ner nu. Har varken ork för uppdatering eller övriga livstecken. Detta får räcka. Nu vet ni. Hörs någon annan dag.
 

dag 30 - min julklappsönskelista

Jag hatar hatar hatar den frågan. Kanske det är därför inlägget dröjt.

Jag skulle, nu i denna stund utan pengarna i handen, skänka utav dom till djurens rätt och till barn och kvinnor som har det illa ställt, jag skulle hjälpa mamma mer i hushållsbetalningar och ge Peach den finaste av vård hon kunde få.

...meeen.

Jag vet också att människan är girig och egoistisk i grunden och att pengar av denna storlek får henne att spinna på övervarv när dom landar i hennes våld.
Så troligen skulle pengarna, så fort dom kommer i händerna springa sin väg som materiella ting av onämnda slag.

Så ack och tack och gud blessa mig för att jag inte blir miljonär över en kväll.

(läses med en ljuv stämma av delad ironi...)

-S

dag 30 - min julklappsönskelista



Jag går all-in och bjuder direkt på något sinnessjukt. Varsågod. Tack. och hej. då.

-S

dag 30 - min julklappsönskelista

Killar?! Vad var det för jävla riktad fråga?!

Jag kan ärligt säga att jag har otroligt svårt att "falla" för människor. Antingen är jag rädd för att bli sviken, lämnad, eller osäker på om jag skadar individen. Så... Jag stänger in mig! Mina känslor. Jag blir återhållen. Kall. Tills jag känner att situationen är säker. Att jag kan lita mer på människan mittemot mig.

Men om vi ska vara sådär ytliga, så är det klart att jag kan titta på människor och tycka "mums. snyggo. wow, whatta..." . Men jag säger inte att jag öppnar mina dörrar då. Men jag uppmärksammar.

-S

dag 30 - min julklappsönskelista

"Jag vägrar!!"

Jag skar halsen av mig själv med dom orden.
Två små ord.
Blodiga. Skoningslösa.
Förstora för att sväljas. Eller alls tas tillbaka.
Nej.
Dom blev kvar där. Utanför min mun. Min kropp. Kallare och hårdare ju närmare vintern kom. Hann aldrig riktigt tina innan nästa.
Det ilar i tänderna när jag försöker bita i dom, krossa dom, göra valet av ord o-gjort.
Men det enda som krossas är mina vittrande tänder. Jag förlorar.

Jag har alltid haft det så svårt med den biten. Att acceptera. Att förlora.
Ansiktet.
Sinnet.
Modet.
Hela spelet.

Jag slåss ständigt mot berget. Blåser mot vinden. Klöser mot tigern.
Möter förlusten.
Den är alltid lika självklar och förutsagd. Jag vet inte varför jag envisas med att utsätta mig för den.

Dom säger att envishet och styrka är något bra. Jag tvivlar.
Dom säger att man aldrig ska sluta tro. Jag tvivlar.
Och dom säger det aldrig blir helt mörkt.

....

Envishet håller mig kvar. Jag söker ständigt styrka för att förlora den. Tron distraherar mig med sin ovisshet.
Och att det aldrig blir helt mörkt?

Det är därför jag sover med lampan tänd.

-S

dag 30 - min julklappsönskelista

Person? Jo...Personlighet skulle jag mer säga. En hästlighet. Or something...

Kärlek iallafall.



Peach Tree xx

-S

dag 30 - min julklappsönskelista

Jag tänker skippa allt det där med att jag hela tiden tänker sjukdomstankar. Det vet ni redan och det är ganska självklart.
Så istället egnar jag detta inlägg åt er, Anja & Julia.



Nu tänker jag bli sådär klyschig och sentimental. Can't help it. Men jag är så fruktansvärt glad att ha er, för det anser jag ändå att jag har.
Och, ja, jag tänker på er, nästan jämt. Saknar. Och, jävlar, jag tänker, vi borde ses snart. Dvs. kom hem från bonniga-men-sjukt-fina-gröna-irland. Vill typ ha en kram. Eller fler.

-S

dag 30 - min julklappsönskelista




- Otroligt opersonlig almanackan som väntar på design.
- Skiss/anteckningsblock för min abstinens
- Dosett som ironiskt nog heter Ana-box
- Handsprit för händiga, vill säga fickformat. Elller nått.
- Huvudvärkstabletter
- Min otroligt söta men otroligt tomma Lilla my plånbok...
- ... och en ännu tommare läkerolask som jag inte orkat slänga
- Busstidtabell och busskort
- Förstora hörlurar
- ...Och slutligen ett gammalt kvitto från Monki.

Så till information för fick/väsk-banditen har jag ingenting av värde i väskan, inget användbart för någon annan. Det skulle vara om någon promt vill veta vilka stallpass jag har eller hur Peach blivit riden. Antecknar...
Så för vår bådas skull. Låt bli den. Puss.
-S

dag 30 - min julklappsönskelista



Jag låter bilden tala för sig.

Den mest saknade av dom saknade. För alltid.

R.I.P

dag 30 - min julklappsönskelista

Som sagt, gott folk, så lever jag med massivt många massiva tvångstankar. Många av dom har jag haft så länge att jag inte ens kan deffiniera dom som tvångstankar, jag lägger liksom inte märke till dom.
Precis före säng-gång måste jag:

Ta mina sömnpiller
Lösa korsord
Glömma något på nedervåningen som jag måste springa ner å hämta.
Ta min värmeflaska
Kontrollera att alla andra mår bra
Skriva
Gå på toa

Men jag måste säga att jag bättrat mig oerhört mycket! Tidigare hade jag en så lång lista på kvälls ritualer/natt ritualer att jag hade skrivit upp alla, i ordning. Det rörde sig om allt från motion till städning till klädbytning. Ett tag var jag också tvungen att gråta hysteriskt innan jag kände att jag fick lägga mig.

Nu petar jag i mig lite mer sömnpiller, snackar skit och somnar någon timme. Sover max 4-5 h per natt.
Men nog om mina trassel-tankar.
Imorgon blir det en bild.
Någon jag saknar...

-S