Vi föddes i samma huvud.
Den krälar. Den lever. Bultar misstänkt taktfullt.
Jag håller om, täcker så ingen ska se. Jag ser inte att ögonen talar sanningen.
Det är omöjligt. Det kan ingen se med en trasig spegel.
Jag har slutat lova att jag inte ska detonera. Jag kan inte hålla takt med Den.
Jag har slutat säga att jag lämnade Den hemma. Slutat lova att träffa någon utan Den.
Ingen människa lämnar sitt huvud på köksbordet och går levande därifrån.
Ursäkterna finns ännu. Jag säger alltid förlåt. Till alla. För existensens skull. För säkerhetens skull.
Du är inte sån, Saga, inte en Sån.
Det här med identitet är en så delad fråga.
Det finns något siamesiskt i oss. Någon som är missnöjd med Den enes andra. Någon som inte klarar sig själv.
Den del av mig har ett annat namn.
Och hon hatar mig.
Glasburken.
Vakuum skriket. Något är fel. Röda diodlampor blinkar epileptiskt. Hysterin biter sönder sugrören och osynliga händer sliter av håret och lägger i pälsplädar på kuddarna.
- "Ground control to agent S."
Armar på armar. Klor och skinn. Hjärta utan hjärna. Hjärna utan hjärta. Hjälplös med hjälp. Osynliga bitar saknas ur mitt pussel och jag vet att du din jävel stal dom bakom ryggen på mig när jag vände. Men jag tar dig inte för en idiot, du har bara inte kompetens.
- " Ground control to agent S?"
Skriet skär. Vi närmar oss botten. Huvud nedan häl. Jag har inget säkerhetsbälte för sådanna är inte uppfunna för hälar och huvud.
- " Your circuit's dead, there is something wrong..."
Jag valde Valkyria innan hon valde mig. Jag nedlät himlen innan den steg.
Jag är dansande dekadans. Rytmiskt jag får alltid fler blåmärken.
Tala inte om för mig.
Tala inte om mig för.
Tala för mig inte om.
- " Can you hear me, agent S?"
I feel certain that I am going mad again.
I feel we can't go through another of those terrible times.
Ny header.
Förlåt. Blev akutfruktansvärtallergisktreagerad på den förra och det här är en snabblösning. Tills vidare.
Freedomfighter in my typewriter.
Pennan spinner på. Jag vässar den ofta. Jag tycker om att se de olika nyanserna som spetsens skärpa ger. Jag tittar upp på klockan. Min blick uppmärksammas av en skarpögd hök med paddrygg.
- "Sätt igång och räkna nu, du har ju bara kladdat under dessa 30 minuter!"
Jag vässar igen. Tar sats. Tittar upp på klockan. Min blick uppmärksammas av en skarpögd hök med namnbricka.
- "Sätt igång och ät nu, du har ju bara kladdat under dessa 30 minuter!"
Jag vässar igen. Udden brister. Fastnar i vässaren.
Pennan kan inte vässas igen.
Skräcken biter sönder andra änden och pappren blir flygplan med bitar av ost som passagerare påväg mot nästa nacke och papperskorg. Sudden svävar som gäss på väg mot varmare breddgrader runt spisen. Tårar regnar ner i monsuner med omväxlande tö av mjölkdroppar, suddstoft och riskorn. Bönor faller som bomber på häftstiftsminorna som ligger som alligatorer under ytan och väntar på ett byte.
- "Jo rita kan hon allt, och en otroligt fantasi, men det där med mat(t)en..."
- "Och det här med utbrotten..."
FLY FÖR ERA LIV!! NU ÄR DET KRIG!! NER I SKYDDSRUMMEN!!
- "...Det är som om hon aldrig lär sig...
1+1 är alltid två."
Allt som hörs är flyglarmssirenerna.
