Du har gjort fel. Du ser ju själv vad dom bra tankarna har gjort dig till. Din så kallade frihet i att acceptera dig själv. Du ser så patetisk ut utan mig vid din sida. Ser du inte hur dom glor på dina feta ben och äckliga kinder. Dom hatar dig. Äcklas av dig. Och du bryr dig fortfarande. Du är svag. Du svek mig och nu jävlar ska du bli fet och ful, värdelös och hatad. Ett öga för ett öga.

 

 

Jag hatar dig. Du ljuger och får mig att må dåligt. Allt du sagt har varit en romantisering av någon som inte ens existerar. Det finns inget jävla punktnöjdnudeträcker. Du vill se mig död och gå till nästa jävla brud och göra det samma igen. Du är en jävla kvinnohatare och energitjuv och allt det våra mödrar varnat oss för. Du har ingen plats här längre. En kropp för en kropp.

 

 

Ditt korkade flickfnask. Du mår sämre utan mig. Alla kommer veta att du saknar mig. Alla kommer titta på dig och undra var du gömmer mig under allt ditt fläsk, att jag måste ha dumpad dig. Och du kommer gråta. Varje natt. Varje dag. Du kommer be på bara knän att jag kommer tillbaka och hjälper dig igen.
Och vem vet, kanske jag inte har tid att komma till undsättning då? Kanske jag redan har en annan?

 

Ett grepp om halva skalpen. Stadigt.

 

 

Tusencellerflyrochallaalarmslårsnurrartjutersmärtanblirobeskrivligsnurrarhuggerrivernästandärsålångtbortaochingenhållerstadgaallttjuter bultartjuterbultarfallerutomramarenkroppblirenhalv. 

Är du där? Det är så svart, jag ser ingenting. Är du fortfarande här?