Ångest...

Faan... Inte ge upp. Inte nu.

Vill vara lycklig. Vill klara julen. Vill!
Då kan jag fan inte låta mig vältas av ångesten. Nu, bara några timmar innan avresan. Men så äckligt jävla jobbigt.

Jag vill inte ge upp. Jag vill inte förstöra. Jag vill lyckas. Andas.
Och jag vet. Det här är inte hållbart. Jag måste vilja på riktigt. För mig själv.
Just nu jobbar jag för andra, som alltid.
Och nej .Jag har inte fokus på friskhet. För stort och obegripligt.
Jag har fokus på funktion. Att fungera i vardag.
Men även det känns enormt. Så tungt. Men vad skulle jag annars göra?
Vad håller jag på med?

Jag satsar, hoppas, kämpar.

Jo. Satan. Det är vad jag gör. 

Kämpar.