Självlurendrejeri! Magnum beatar calippo och lactrase är en usel uppfinning.

Fasen, ett livstecken vore ju bra då...

 

Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva, men orkar inte heller ekot i bloggen.

 

Mest är livet ganska rörigt nu. Jag har börjat ordna upp lite saker kring boende/jobb/etc etc och det innebär mycket ork... Detta adderat med extrem sömnlöshet, galna magsmärtor och massa göm-mig-för-världen-ångest är ingen rekomenderad kombination.

 

Men sen gråter jag ju inte hela tiden även om det lätt låter så. Jag kläckte ett jubel när jag häromdagen vann en auktion på århundradets hetaste kängpar (bild dyker upp vid önskan) och min häst är fin. Liksom btw.

Jag blir tokig på denna prestationsångest som vackra anteckningsblock ger mig och när jag väl får mina skriv-kickar dör dom fort vid talgentbordet i en luddig röra utan början eller slut.

Kolliegeblock 4Dway...

Kort och gott.

Jag håller mig till penseln och kulspets samt lite bläck.

Och kameran självfallet. När orken att ladda upp mina små shoots infinner sig.

Så. I denna totala oreda och non-inspo slänger jag istället en fråga till DIG. Just DIG.

Vad vill DU läsa om?


 


Morgonhumor och jag tror jag också dör lite grann. prmf...hih..heh..


Du når mig i tidmaskin.

Kvällen intågar sitt vanliga mak och det händer att jag inte blundar.
Tanken på timmar i ensam tystnadsångest ger mörkret tilltugg med tillhörande gaffel till mina sår.

Började räkna minuterna till gryningen.

Jag började nästa vattna mina lakan med saltvatten när hon talade till mig.

Jesus died for somebody's sins but not mine.

Sen började vi sjunga.
Jag förvandlades från det ensamma knyttet till en erotisk konstnär med mina ord och penseldrag.
Hat fanns inte. 
Skräck fanns inte.
Fascinering var allt vi hade.

Reser vår resa genom nattens hunger. Dansar till ljudet av sovande. En puls av blod. Morgonen kommer och vi kanske bländas. Men låt oss dansa i namnet av frihet och hungern för konst. Vi nyttjas inte i namn av idealistens skönhet. Vi bär deras sensur.

 Släpp släpp släpp släpp.

Släpp ut mig släpp ut dig släpp ut. Släpp oss loss.
 
Låt morgonen väcka den sovandes sinnen.

Vi är vad vi vill.

Och vi behöver aldrig vara knytt om vi drömmer om fåglarna.




Om jag inte släcker kan inte mörkret ta mig.

Jag måste köra.

Jag har mina skäl.

Kära.


Det är kallt ute.
Och jag hatar årstider.

Här
.

Jag lider morgonen mest.
Jag blir så liten maktlös av rytmens hets.
Vid tiden är jag till sängs igen.
Och låter slåss med regeln inom mig.


Du lärde dig köra.


Det blir så naturligt.

Kära
.

Du kör genom natten.
Och vi blundar inte på år.

Vi lider morgonen mest.
Vi såg er sova på vägen.
Vi försökte gräva en hygglig grav.
Men det är ändå inte riktigt acceptabelt.

Positionen är delikat.
Snurra flaskan.
Välj ditt offer.
Ta vid hornen.
Byt riktning.
Om den slingrar.
Bryt dess ben.
I skäl att skydda..

Vi måste köra.
Dom närmar sig.
Bara hoppa in.
Det är nästan över.

Vi räddar dina fränder!
Vi räddar dina bröder!
Vi kör dom långt ifrån.
Gator och ljus.
Alla tecken på mänskligheten.

....

Vi lider morgonen mest.
Vakna i smärtan suddighet.
Glöm allt vi såg.

Möt mig vid bilen om en timme.


Halsbrännan magkatarren som jag på din barm.

Hon är en krigare.

Den starkaste jag mött. Och jag undrar alltid.
 Hur hon går sina steg. Hur hon drar sina andetag. Hur hittade hon sin styrka.
Och var gömdes den jag önskar jag hade.

Jag vet att hon känner smärtan. Jag kan se.
Men det överkommer hon. Varje morgon. Varje natt.
Hon är skadad av många år på krigsfältet.
Har posttraumatiska uppleverser.
Jag ser det.
Men varje morgon. Varje natt.
Hon knyter skon.
 Igen. 
Lämnar sina barn.
Igen.  
Sköter sitt jobb.
Igen. 
Hämtar sina barn.
Igen.

Jag är en börda för hennes barm. Och när tanken påminner mig.

Jag är hennes posttraumatiska krigsfält.
Och även nu. Som en evig påminnelse av den bittraste av smärtor.
Hon har ofta frågat mig vad hon gjort fel.
Och jag vill säga henne sanningen.
Det var aldrig ditt fel.
Hon ger om igen. Jag tar och ger henne mer av smärtan.
Så otacksamt och egocentrerat.
Men ändå ger hon mig igen. Sin moderskap.
Hon är min mor.
Jag är hennes blod.

Om jag kunde ge dig.
Allt det där du ville ha.
Alla drömmar du önskar som ligger osagda i ditt sinne.
Du skulle få allt. Den finaste.

Hon är min mor.
Jag är hennes blod.

Ge mig plåster låt mig aldrig förblöda.

Jag är hennes blod.



SVAR på FRÅGESTUNDEN

1. Jag undrar hur du gör dina designer?

Alltså, oj. Vad larvigt att jag faktiskt själv inte riktigt vet hur jag ska förklara det här. Jag leker fram själva headern på picasa och sen lägger jag till en bakgrund, leker lite mer med koderna och mixtrar fram något som ser hyfsat ut.


2. Vad tycker DU om jelly beans?

Hih...Jag tycker att dom är föga spännande. Men för många framkallar sötma-spya. Det roliga är nog mest att gissa vilken av alla omöjliga möjliga bönsmak man nyss stoppat i munnen.


3. Hur skulle du sammanfatta ditt liv med några få meningar? Typ "Bengt växte upp i Hallstavik och trivdes bra i grundskolan. Utbildade sig till mekaniker och fick tre barn med frun Birgit. Drabbades av prostatcancer lagom till pension men var glad ändå". Typ så.

Föddes i Helsingfors 1993 och levde där mina första två år i hörnet mot hamnen. Efter norge en bror och stockholm sverige och en syster hamnade jag här, hittade till hästlivet och klev genom spegeln in i helvetet och har inte hittat ut. Rest is still unwritten, typ.

4. Hur frisk är du i nuläget? (fokuserar på det friska!)

Helt ärligt ur ärlighetens bitterhet. Jag är jävligt ofrisk. Fruktansvärt trampad i skiten faktiskt. Men en gnutta måste jag ju gått framåt, när jag ändå kan medge det, och skriva det såhär dessutom. Insikt kallar dom det visst.

5. Vad känner du inför gruppdynamiken som uppstår bland patienter på behandlingshem? Bra/dåliga erfarenheter?

Erfarenheten är dubbel. Jag har både varit i den effekten var en av oss gått fram och tagit en till portion och efter det drog vågen igång och alla blev pepp, men också den var en smygande tvångsmotion eller otänka ord och fusk för att inte tala om den lömska skitsnackande småflickan vaknat och ställt till det för stämningen. Bäst är att hålla sig till sig själv, men då får du skäll för isolering. Är du nyfiken och undrar varför, blir du bruden med taskig attityd och ett hot för hirrarkin. Typ ja, jag hatar dessa hem.

6. Har du tendens att bli triggad av andra med ätstörningar?

Senast för några år sen blev jag fortfarande det. Men nu tycker jag mer triggen är tragisk, lite been there done that way too many times bought the t-shirt twice. Men ändock kan jag inte släppa mitt egna. Och DET, min kära, är tragiskt.

7. Vad tycker du att man som 'ätstörd' har för ansvar gentemot andra 'ätstörda' när det kommer till vad man pratar om/gör inför varandra?

Wow! Jag tycker absolut att man måste ventilera sig, men att man också måste vara så otroligt noga med var och med vem. Och också som mottagare vara ärlig mot sig själv och tänka hårda nöten, typ "klarar jag verkligen att lyssna på det här?" Så klyschigt, men så är det. Men bilder- NEJ. Ingen får ut något utav att se eller visa bilder på skelett klädda i tunt skinn. Och ack, ändå händer det hela tiden. Och tyvärr är det så, speciellt med detta cyber, att innehållet når även dom som minst borde se det. Personligen skulle jag aldrig aldrig aldrig outa siffror eller "titta vad sinnessjukt sjuk jag är" bilder. Ger som sagt ingen något.

8. Vad vill du bli när du blir stor? ;)

Pensionär! Längtar efter att vara gumman med stålhättekängor och blommig hat. Shit, vad cool tant jag ska bli!!

9. Vad har du för relation till hallonlakritsskallar?

Dödlig. Nej, skämtåsido. Men jag vet inte, ingen särskilld antar jag. Min bror är tokig i dom, så dom försvinner snabbt om dom dyker upp här hemma.

10. Vad är du riktigt jävla hejdundrandes bra på?

P R E S T A T I O N S Å N G E S T F R Å G A . . . Jag hoppas att min kreativitet är något att hänga på väggen? NEJ! Men vänta!! Jag är extremt proffsig(läs:enligt mina smaklökar) med kryddorna!

11. Ålder?

Kroppsligt- 200 minst. Existensiellt- 19.

12. Vart bor du?/hur?

Stockholms skärgård i en röd villa med vita knutar i sällskap av min familj och två katter.

13. Viktigast i livet?

Det är en fråga om sinnesstämning. Ena stunden storleken av kroppen och dess siffror, andra konsten, tredje att hitta livet för att hitta viktigheten i den. Med andra ord är jag ganska rörig och har stor avsaknad av prioritering.

14. Favoritdjur?

Jag har inget favoritdjur. Älskar mest allt som jag tycker lägger sina ögon på mig och tror att jag kan kommunisera med varenda en. Läs noga att detta är min uppfattning, men har en vag känsla av att mina känslor är kyligt besvarade om alls...


15. Hur går det med skolan?

Eh...Pinsamt. Jag har varit sjukskriven hela tvåan och framtiden är oklar. Vet ingenting faktiskt. I ärligheten.

16. Dina tre närmsta vänner?

Pennan Peach Papper. Jag väljer att inte skriva mänskliga vänner då jag är livrädd för kyligt svar. Heartbroke-fobia.

17. Hur mår du nu?

Nu som i nu, väldigt ledsen av någon anledning jag är lite oklar över. Annars är livet ganska bottennappat för tillfället överlag. Tips på peppen mottages med öppna armar och en kyss.

 

There you go, dearest ones!!

Enjoya som ni behagar.


FRÅGESTUND!

 Pga extrem inspirationlöshet och undring av undringar.

F R Å G E S T U N D !!!

Kasta ut era små undringar till mig!


Vansinnet vansinnet.Dårar dårar. Dansa med mig din jävel.

Ingen hör dina ord som jag.

Varför smärtar hjärtat.

Ingen ser din innebörd bättre än.

Varför brinner din hud.

Ingen ser spiralen så rak.

Varför snurrar universum fortare runt dig.

Ingen kan läsa vansinnet som håller händerna om dig.

Varför vill du dö.

Ingen ser mörkret så svart.

Varför får du inte dö.

Ingen är som du.

Varför älskar du mig, smärtan?

Ingen är som vi.

Så frågar dom.

Vem är det som plågar dig, käraste?

Som om dom ville veta.

Som om dom ville bli en av oss. Dårar.

Det är sånna som vi, Jag, som går klokare än vi kom.

Men vi gick aldrig. Går aldrig.


RSS 2.0