Dagar när jag startar dygnet alldeles för många timmar för tidigt och hysteriskt letar efter alla möjligheter att försvinna, lämnar innehåll av mina vener för analysering och behöver behov.

Jag ropar "BEKRÄFTELSEHALLÅTYPNUTACK!!"
Att göra något normiskt absurt som att köpa massor av godis och kladda ner sig och sin telefon i nagellack och choklad är mycket roligare när någon vet om att det händer. Och goda nyheter är också godare om någon annan vet om dom. Annars blir det liksom mer goda hemligheter om ens goda. Lämnar ingen god eftersmak liksom.

Jag målar flygande kråkor och brer mackor i en återgång till väntan.

Snart är det jag som lyfter.

Så chokladen hamnade i ansiktet och nagellacket i munnen och viseversa men njutningen stog sig när telefonens andre ände ledde till kärleken och med det fick även en sprucken läpp ett leende.
Ett skratt kan smitta även pessimismens gudinna och peppa den vemodige.
Vi ler nu och väntan är lättad av vetskap att det finns ett imorgon också.

Kalla det vad du vill. Jag kallar det stolthet.