Det var ju ett tag sen sist.

Jag tänker bara hur tiden går.
För ett år sen satt jag inlåst å drogad å undrade varför jag levde.
Idag går jag på söders gator å undrar hur jag överlevde.
Om jag överlever.
När jag överlever.
Hur jag dör.

Jag har fått många nya vänner,
lämnat dom som gjort mig illa å behållit dom som gör mig stark.

Nog har jag pillat i mina ärr.
Det har jag.
Men jag plåstrar om dom igen. Jag vill låta dom läka.
Men dom kommer alltid finnas där.
Påminna mig.
Som ärr.

Jag har funderat över om jag någonsin kommer kunna älska mig själv till den grad att jag kan älska någon annan.
Jag vill älska någon annan.
Vill våga låta någon älska mig.
Men jag undrar.

Har hjärtat en extra-nyckel?