Studera dina tår. Titta på grannens fot.
Jo, denne har nog en lyckligare fot än du.

Denne tänker det samma. Tanken gör dig olycklig.
Men då klämmer en klyschig poet och sk. livsnjutare ur sig någon som får hela världen på fall och Gandhi att framstå som en lort.
"Var nöjd med dig själv! Du är den enda Du du har."

Öh. Yeah. Men nöjd? Vad i glödhettan är nöjd egentligen?

Nöjd för mig är att ligga i graven. Vara död. Ha levt. Ha gjort klart. Och näe. Jag är inte nöjd då heller. Men jag är oförmögen att tänka på det.

Med andra ord är nöjd att vara klar. Att vara klar är att vara död.
Är det vad vi strävar efter?

Livsnjutaren vill dö. Alla vill dö.

Kan man inte bara få vara missnöjd, bitter och ibland kanske lite glad iallafall, utan att ständigt behöva ha "carpe dieam" ringandes i huvudet och leta efter något att fånga?
Jag orkar inte konstant göra folk besvikna med att verka omotiverad till livet. Jag går mina steg. Jag gör vad som faller mig in. Jag tar mina konsekvenser.



Är.