Allt är ett kaos. Ett helvete.

Jag simmar i tvångstankar, ångest.
Mitt hjärta orkar inte, tar raster.

SCÄ ringde häromdagen. Vikten saknas på pappret.
Jag hann inte fylla i, hann inte kolla, jag vet inte.
Hon tycker att jag är oseriös. Tar tid. Inte värd att ödsla hjälp på.

Samtalet tar slut. Konferensen börjar.
Jag står själv. Kvar. Utan hjälp.

Paniken stiger i halsen. Alla tittar. Alla ser. Alla fattar vad det handlar om.
Mamma! Ring mamma.
Stackars mamma...

Hem, fort hem!

Ny dag.
Omstart. Planera. Styra. Bestämma. Schema.
KRASCH!!
Ny plan inkräktar...

Stranden.
 Å n g e s t.
Stranden vs hemma.
Ångest vs trygghet.

Mycket folk. För mycket folk. Tusentals. Miljoner!

Tryggheten vann. Då kan jag gömma mig. Då ser ingen mig. Ingen ser min kropp.

Jag är en svag insekt. En skalbagge på rygg. En äcklig spyfluga.

Allt man hör är ett irriterande surr.

-S