Kan stolt checka av mina "detta-ska-genomföras-6-ggr-varje-dag" moment och reflektera kring hur bra det känns med ren ärlighet.

Jag har vunnit mycket på det. Att lägga korten öppna på bordet.
Det är mycket lättare att jobba med sig själv när en inte behöver gömma sig och sina ord konstant.
Jag behöver dom. Orden. Det är bland det viktigaste jag har. Och genom dom, och uttrycket har jag också förstått hur klok jag på riktigt är !
Det är så skönt att utan något konstgjort leende kunna säga att "Fan, jag är stolt över mig själv och min mognad. Utvecklan till den jag faktiskt börjar bli."

Sen är det ju självklart att hemlängtan svider. Men jag håller vid tanken och påminner mig om, att jag behöver det här nu. Bryta mönster. Vila. Lära mig gå igen. Skulle jag återvända hem till ensamheten och det jag falsk-leggade som trygghet, skulle graven vara grävd.

Jag jobbar hemifrån. Typ. Jobbar här på att livet ska bli bättre och värdigare för mig sen, hemma och för familjen. För att kunna leva. Älska. 

Tusen ton lättare. I själen.