Svar till Pauline:
Hej!
Tröst kan jag knappast giva dig, men kanske lite mindre ensamkänsla. Jag känner med dig. Det suger (jag brukar inte använda det ordet, tycker det är ganka löjligt, men passar alldeles för bra för att ignorera i detta tillfälle) att se alla sina vänner i glädjetårar springa ut ur gymnasiets dörrar ,mötas upp av familj och vänner, kramas, skratta osv...
Tricket är att tänka positivt. Vi är inte misslyckade för det. Vi tar oss igenom livet på annat sätt. Helt enkelt :)
Ge inte upp och lycka till.
Och P.S Försök vara snällare mot dig själv!
-Pauline
Tröst kan jag knappast giva dig, men kanske lite mindre ensamkänsla. Jag känner med dig. Det suger (jag brukar inte använda det ordet, tycker det är ganka löjligt, men passar alldeles för bra för att ignorera i detta tillfälle) att se alla sina vänner i glädjetårar springa ut ur gymnasiets dörrar ,mötas upp av familj och vänner, kramas, skratta osv...
Tricket är att tänka positivt. Vi är inte misslyckade för det. Vi tar oss igenom livet på annat sätt. Helt enkelt :)
Ge inte upp och lycka till.
Och P.S Försök vara snällare mot dig själv!
-Pauline
Kära Pauline:
Fan vad fint av dig att skriva. På riktigt. Ensamhetsensamheten är alltid lite mindre ensam om det finns fler. Och detta med snällheten och appråpå att använda löjliga uttryck: Rom byggdes inte på en dag, och i slutändan mördades Ceasar iallafall. Typ översatt: En dag kommer jag också att vara en attraktiv storstad och den manliga makten kommer dö = jag vinner.
Och pst. Tack igen.
Kommentarer
Postat av: Pauline
Underbart ordspråk, ännu bättre översättning.
Det där med snällheten är ju livsnödvändigt! Både att ge och få. Det har man fått insikt om de senaste åren.
Fastän det skulle suga (jupp, där kom det igen) mindre om ingen annan rodde i samma hemska, ruttnade, översvämmade, rostiga båt, går det ju att ösa ur vattnet och sätta lite färgglada klistermärken på sidorna. Om du förstår min metafor. Kan man ens kalla det metafor..? Nåväl, om du förstår mitt bladderi.
Trackback
