Ett svanenmärkt skrivhäfte.

Tänk om jag var hon jag ville vara.

 

Hon som rakryggad tog marken med fötterna först. Hon som var assnygg men sket i det. För att det var inte det viktiga för henne, kampen i samhället och glädjen av vänner var för stor för uteseendefixering.

Hon som var cool.

Hon som var jävligt kreativ och vågade visa det.

Hon som var modig som fan och gjorde galna saker.

Med fötterna först.

Hon som inte gjorde illa alla som ville närma sig henne. Bara dom som var ute efter hennes assnygghet.

Dom fick stryk.

Hon som krigade i dom viktiga krigen.

Hon som saknade dubbelmoral. Hon som inte åt mediciner. Hon som inte drack lightläsk. Hon som bara åt ekologiskt. Hon som kunde dansa coolt utan att kunna dansa. Hon som gjorde allt med sina vänner. Hon som inte hatade sig själv. Hon som inte skämdes. Hon som inte gjorde sig själv illa. Hon som inte isolerade sig. 

Hon som tillät sig bli omtyckt utan ursäkter om att hon bara är en bluff. Hon som inte bortförklarade sig.

 

Men jag är inte hon.

 

Jag är bluffen.

 

Tänk om jag var hon jag ville vara.

 

Hon är en superstar.

 

Åh, nån som känner som jag. Skönt. Ändå gillar jag bloggandet som uttrycksform och vill inte riktigt kasta in handduken än... Nå, vi får se hur det blir. För övrigt: för mig personligen skulle din blogg (som jag glömt lite på senaste, ska bokmärka igen!) bli oläslig om det var en renodlad äs-blogg eller liknande. Däremot blir jag med jämna mellanrum knäsvag av din konst och dina texter, så jag hoppas du fortsätter.