rätt trött...

Jag känner mig så less på de mesta...
Mycket på att folk i min omgivning försöker panta i mig vad jag ska känna å hur jag ska uppleva.
Jag vill liksom vara själv.
Ifred...
Jag vill också ha min rätt att vara tom.
Utan tankar
Utan känslor
För att åter efter det kunna känna
Tänka
kanske till och med i nya banor....

Min kropp är som en ensam liten strumpa i en tumlare
Bollas runt runt å runt
När den väl landar någonstans,
...slungas den åter igen
motströms
åt fel håll...
Från ena varvet till de andra
yr å illamående
runt i olika livscirklar
 tills tumlaren stannar
Tiden är ute...
...min klocka har ringt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0