Jag är så trött.
Så sjukt trött...

Nu förtiden när jag hurtigt försöker hoppa upp ur sängen och tänker "Nu ska jag ut å vara nyttig, träna och vara snäll mot hela världen" så rasar jag så fort jag får baken ur madrassen.

Kroppen skriker. Låt. Oss. Vila.

Jag försöker argt med att ta till "mamma-tonen" och säger till på skarpen.
Men kroppen vinner.
Huvudet kommer ingenstans utan kroppen, och vise versa.

I snyft och lite tårar tar jag istället till mig mitt block, mina pennor och en gammal korsords tidning jag aldrig löste i tid, ligger kvar i sängen. Binder fast huvudet och försöker låta bli att tänka. Försöker hindra dom automatiska tankarna från att göra något dumt.

Resultatet blir...

..."får vi i mörkret" -treva. T-R-E-V-A. "ödesgudinnan eller orkidén"- nornan. N-O-R-N-A-N.

...och en kvinna sitter naken under ett löv.

Men.
Alltid ett men.

Jag måste ta mig i kragen och utföra den här dagen. Mycket väntar. Persikan. Meghann. Kaninen. Ansvar.

Då kan man inte alltid lyssna på kroppen. Ansvaret är större. Det är min mening.

-S