Göm dig under täcket med ficklampan så tar inga spöken dig. Dom har dig redan.

Fy vad jobbigt allt är nu.

Morgonen är jobbig för det är en enorm kraftansträngning (fysiskt som psykiskt) att resa mig från sängen, men även ligga kvar gör för ont.
Mitt på dagen är tung för den innebär utföranden, vara i farten och vara duktig.
Eftermiddagen är början på kvällen.
Kvällen är hemsk för natten närmar sig.
Natten är hemsk för den är fylld med skräck, ensamhet och mörker.

Hela tiden ångest över något. Hela tiden tvångstankar kring något. Hela tiden kämpa med att tänka på vad jag kämpar för. Hela tiden värdera om det är värt det. Hela tiden hela tiden.

Jag orkar inte. Jag känner mig som en enorm belastning. För alla.
Jag vill göra rätt. Men rätt är så deffinierbart. Rätt för mig är delat. Motsatser. Totala motsatser.
Hur jag än gör blir det fel. På ett eller annat sätt.

Snart är klockan 16... Mörkret har kommit. Natten närmar sig.

Och ångesten.

Ja, den med.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Snälla, fina Saga. Kanske är det dags att låta dig läggas in, tillåt dig att hjälpas...så här kan du inte ha det. Du är alltför värdefull. Stor kram!

2011-12-17 @ 08:03:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0