trött... Fruktansvärt trööött....

Efter stallet, värme, dressyrpass, promenad och annat smått å inte så gott är jag heeelt slut... När jag ringde pappa sa jag "ta med plånboken". Vid affären-> "stopp!!!" ->spring spring->kassa->ut i bilen->kall cola zero...

mmm...

Nu är jag så trött att jag inte orkar resa mig och deffinitivt inte gå å laga mat. Nej fy skäms!
Vi tar om det sista...
Nu är jag så trött att jag ska ta mig i kragen och orka resa på röven och laga lite mat.
Någon måtta får det vara på't!

Men jag har en obehaglig ångest som ligger och skaver. Äckliga, obehagliga...Uäk..
Jag intalar mig själv att jag inte får låta den komma ut och sabba kvällen, att jag inte får ge mig för den.
Men tanken är ändå så lockande.
Bara lägga mig ner som ett barn och slå å sparka å skrika. Slippa allt annat.
Men jag är inget barn.
Jag får inte betee mig så.

Men den gnager, den retar mig, säger "vägra", "skit i allt", "vill du bli äckligare å fetare?!".
ÖRONPROPPAR!
Men dom hjälper inte.
Rösterna är i mitt huvud.Djupt därinne. I sin säkerhet.

Och jag får inte ut dom....




-S