"...Och en lampa tack! Man ser ju varken ut eller in på sig själv här nere.."

Dom senaste dagarna har varit t u n g a . . .

Jag har varit så trött att jag somnat tre gång på en dag, knappt kommit upp ur sängen för hela kroppen skriker.
När jag väl gjort det har jag blivit så blå och frusen att inte ens varm dusch och värmeflaska hjälpt.

Och jag är stressad. Sjukt stressad.

Information har läckt till mig om att soc ifrågasätter min myndighet.
NEJ! Så kan dom inte göra! Jag bestämmer över mig själv för jag är myndig och....Vuxen..?


Ok, än så länge myndig. Förhoppningsvis för alltid. Men vuxen..?


Nej, jag är ett barn, ett skrikande spädbarn. Inuti.
Jag är en senil gammal tant.
Den jobbiga höstsnuvan.
En fästing...

"...så du förstår allvaret i det vi säger?"


Nej, det gör jag inte.