Jag har ärligt talat sällan varit den som skruvar upp radion när en s.k hit kommer. Jag är en p3-människa. Hellre intressant prat och lite schysst inde/electro/ pop blandning emellanåt. Men igår hände något...

Leona Lewis låt, bleeding love, spelades. Jag utbrast först ett "Argh!!Nu byter jag..." Men just som jag förde handen mot radioknappen, greps jag av känslan. En tanke som stannade till, en sekund blev 3 minuter.
 
"Closed off from love, I didn't need the pain
Once or twice was enough, and it was all in vain
Time starts to pass
Before you know it you're frozen.."

En ensam flicka, som stängt av sig själv från alla andra. Isolerat sig. Ensam.

"...But somethin' happened for the very first time with you
My heart melted to the ground, found somethin' true
And everyone's looking ‘round
Thinkin' I'm going crazy..."

Hon greps av tanken "Om jag var några kilo mindre...". Och hon lyckades. Blev förälskad igen, i känslan. Av full kontroll. Sanning.
Men ingen annan förstod... 

"...But I don't care what they say, I'm in love with you
They try to pull me away, but they don't know the truth
My heart's crippled by the vein that I keep on closin'
You cut me open and I -..."

Ingen skulle ta ifrån henne det här. Känslan. Kärleken. Kontrollen. Hennes liv. Beroendet. Beroendet av ruset i blodet av varje trappsteg hon tog. Neråt.
 
"...keep bleedin', keep, keep bleedin' love
You cut me open..."

Blodet.

"...Trying hard not to hear, but they talk so loud
Their piercing sounds fill my ears, try to fill me with doubt
Yet I know that the goal
Is to keep me from fallin'..."

Folk såg. Folk agerade. Folk talade om för henne vad hon skulle göra, hur hon skulle bli fri från Kärleken. Men hon ville inte höra. Ville inte för allt i världen låta dom tala. Dom ville inte låta henne fortsätta gå i trappan.
Dom satte målen.

"..But nothin's greater than the rush that comes with your embrace
And in this world of loneliness, I see your face
Yet everyone around me
Thinks that I'm goin' crazy.."

För henne fanns ingenting annat. Ingen annan. Men dom andra, som tidigare inte såg. Dom såg.
Och sågade.

"...But I don't care what they say, I'm in love with you
They try to pull me away, but they don't know the truth
My heart's crippled by the vein that I keep on closin'
You cut me open and I -...

...keep bleedin', keep, keep bleedin' love
I keep bleedin', I keep, keep bleedin' love
Keep bleedin', keep, keep bleedin' love
You cut me open...

...And it's drainin' all of me
Oh, they find it hard to believe
I'll be wearing these scars
For everyone to see..."

 
Till slut försvann ljuset. Trappan slocknade. Hoppet. Tron. Ljuset.
..såg någon mer..?

"..But I don't care what they say, I'm in love with you
They try to pull me away, but they don't know the truth
My heart's crippled by the vein that I keep on closin'
Oh, you cut me open and I -

Keep bleedin', keep, keep bleedin' love.."

Kärleken är blind. Såsom en blinda strävar vi efter kanterna. Fumlar runt i virrvarr av känslor. Ingenting är riktigt konkret. Kärleken gör ont.

Och den dödar...