Rum 212
"Nej, skärp dig. Det är fortfrande varmt."
Jo, det är sant. Kanske.
Men för mig har höstens ankomst aldrig riktigt enbart varit kyliga morgonar, raggsockor och höstjacka.
Hösten är vårdens tid.
Det är då som jag stängs in, bäddas in i miljoner filtar och tas ifrån allt mitt ansvar.
Jag minns den där dagen för så många år sen.
Ganska svagt, men jag minns den.
Minnesutdrag 1
Helvete, helvete, helvete....
"Saga, skynda dg lite nu, snälla... "
"Men ja! Varför ska du alltid vara så elak?!"
"Saga snälla, vi måste med färjan.."
(eget mummel)"Om jag tar dom här byxorna..Eller nej..Med den tröjan.."
"Saga..."
[springer ner för trappen]"Men vilka skor ska jag ta då?"
"Ta vad som helst, vi måste åka NU!"
Vi skulle till husläkaren. Mamma och pappa var oroliga. Jag åt inte. Jag tränade massor, skrev listor överallt, rasade i vikt, hade kramper, och var ständigt trött...
Halvvägs ut stannade jag.
"Jag fattar inte varför ni gör så här mot mig! Det är så jävla pinsamt!"
"Vad är det som är så pinsamt, Saga? Du är sjuk! Anorektisk!"
"FEL! Anorektiker är smala, snygga, PINNsmala. Jag är fet! Svullo! Sluskig!Kolla bara!!Fattar du hur pinsamt det är?!"
Jag grep tag om kiderna och daskade mina lår.
Äckliga, äckliga kilon, äckliga äckliga fett, usch...
Väl hos läkaren satt vi allihopa i hennes rum. Jag förvånades över att hon bara satt i t-shirt. Och fönstret öppet. Hade människan missat att det var kallt? Att det var höst nu?
Hon bad mig att ta av mig mössa, halsduk och vinterjacka.
Kyla slog över mig som en våg. Bet, sved. Jag spände hela kroppen.
Jag minns blicken hon gav mig, min kropp.
"Jaa du..."
Sen vände hon sig mot datorn, skrev ut en lista och läste.
"Ingen mens? Lanugobehåring, alltså vit behåring på kroppen?"
Jag gav henne en irriterad blick. Men teg.
"Så vi fortsätter...Tung andning? Frusenhet? Yrsel? Har du svimmat? Förstoppning? Hur sover du?"
Jag teg fortfarande. Den jobbiga stämningen låg tjock mellan dom åtta ögonen i rummet. Alla på varsit håll.
"Jaha..Då tar vi vikten då."
Jag kände hur pulsen steg.
"Jag måste på toa..."
"Nu? Jaha, eh..Men gör det snabb då."
Jag rusade ut. På toaletterna på vårdcentralen finns det muggar, ska finnas. Fanns, bra. Jag svepte i mig 1 L vatten och gick tillbaka.
Jag kommenderade ut mina föräldrar som två hundar. Jag ville inte att dom skulle se vad jag vägde.
Sen klev jag upp på den. Försiktigt, som om jag var rädd att krossa den lill, vita, sjukhusvågen.
"Jaha.."
Det räckte. Hennes reaktion var tillräckligt för mig att förstå att det hon syftade på var att jag var fet, tung, och inte i närheten av sjuk.
Mamma och pappa kom in igen.
"Så..?"
"Jag skickar en remiss till ett ställe som heter Scä, stockholms centrum för ätstörningar."
Jag höll på att ramla av stolen.
"Varför det?!Jag är inte sjuk!!Fattar ni trögt?!"
"När får vi svar därifrån?"
"Så snart som möjligt."
"Men hallå!!Det här är ju idiotiskt!!Jag är inte sjuk!!Lyssna!!"
Men ingen hörde.
Nästa dag var min sista i grundskolan.
Älskade, fina, underbara
Tänk om man kunde förstå varför saker och ting drabbar.Drabbar just den personen.
Som inte förtjänar det.
Tänk om jag kunde knäppa med fingrarna
och du skulle må bra
Tänk om vi kunde hjälpas åt
Tänk om vi aldrig hade drabbats
Lisa:
Vad som är gjort kan aldrig göras ogjort, likaså våra val av vägar. Allt vi kan göra är det bästa av situationen, ändra riktning på vägen vidare i livet. Ibland kan vägarna korsas, ofta själper vi varann mer än hjälper, men ibland har man tur i korsningen...
...jag tror vi har haft det <3
Ja, Saga; åtminstone vill JAG säga att JAG hade tur i den korsningen.
Önskar bara jag kunde göra mer för dig, för mig...och alla andra...
Lisa:
Det är klart att man vill göra allt för andra, finnas där, hjälpa och ställa till rätta. Men ett faktum är att ingen uppskattar hjälp från någon som så tydligt borde få den, det ger mest dåligt samvete. Vi måste göra mer för oss själva. Sen andra. Balans i vågskålen. Och den ena sidan ekar väldigt tomt för tillfället. Lisa, för en gångs skull, låt oss gå i förälskelse med egoismen...
..shit, det trodde jag aldrig att jag skulle säga...
