Om jag allvarligt talat är så korkad att jag tror att jag kan stanna på en ätstörningsklinik och mena på att jag är mega-motiverad-och-fan-och-satan-här-ska-krigas utan att äta tillagad mat bara för att jag-kan-omöjligt-finns-inte-på-världskartan-har-ju-inte-ätit-tillagat-på-två-år så blir jag nog ändå fruktansvärt besviken på min egen interligens.

Men så SATANS svårt!

Skräcken. Känslan i magen. Och att inte kräkas. Det är svårt bara att behålla rödbetorna och frukten.
Intalar mig konstant "Saga, du blir inte tjock på det här".
Men känslan. ? .
Och sen lagad mat.

Jösses.

Skräck-scenariot när tallriken ställs framför mig på bordet.
Pasta-Sås-Quorn-Ris-Potatis-Gröt-Yoghurt-Flingor-Mackor-Smör-Ost-Mjölk-Onämnda-läskiga-ting-stekta-eller-ännu-värre-friterade-och-hej-nu-dör-jag-i-ångest.

Och näringsdryck.

 *Duns*

Och jag undrar.
Vad fan har jag gett mig in på...?