Huvudhallicken i stickkontakten

Jag har lovat att trampa på linjen.
Backa inte.
Men linjen är strömförande och jag är svettig av kamp.
Ahj! Första vågen.
Stå kvar.
Argh! Andra vågen.
Paus.
Tårar i stidströmmar och hjärnspöken dansar menuett till toner av tysta skrik.
 
Du måste uthärda. Du vet vad du har.
Och du vet vad som går.
 

Biter!Sliter!Tär!

Dödar.
 
"Lova mig snälla att det blir bättre. Ja, snälla lova mig att det blir bättre." 
 
Och faktumet no garanties fimpar av min udd och ler hånfullt mot mina hopplösa ögon.
 
Inga öppna köp.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0