Jag fick ett brev. Om att komma på ett sista möte innan skolstarten. Den där otroliga skolan jag vill börja på. Som jag sökt till. I fel stad. Och jag gråter lite. Kanske lite väl mycket. Det var min plan mitt höst-måste min räddning min pepp min framtid och min dröm.

 

 

Jag kommer inte börja plugga i höst.

 

Men vad i hela helvetet på jorden ska jag göra då? Jag måste hitta en lägenhet och ett jobb med lagom schysst lön för att ha råd med en. Och sen hinna ha ett lite meningsfullt liv på det också. Och jag har en sån jävla ångest.

Och vad ska jag ta ut ångesten på? Ut måste den för den spränger mitt kranium i en tusenfallt mäktigare explosion än en inlåst nysning.

Så mycket gråt. Så mycket jagärsåjävlavärdelöstjafs.

 

Men hur kan någon som kämpar för sina egna och sina systrars rättigheter och alla djuren i naturen och inte i naturen vara värdelös? Jag blir lite förvirrad. Får inte ordning på det. Varför kan inte inte bara lyckas med någonting? 

 

Men vad ska jag med livet till om jag inte kan leva upp till det och göra något jävla meningsfullt?!