Hallå där uppe!! Kan någon skicka ner en stege?
Dom senaste dagarna har varit t u n g a . . .
Jag har varit så trött att jag somnat tre gång på en dag, knappt kommit upp ur sängen för hela kroppen skriker.
När jag väl gjort det har jag blivit så blå och frusen att inte ens varm dusch och värmeflaska hjälpt.
Och jag är stressad. Sjukt stressad.
Information har läckt till mig om att soc ifrågasätter min myndighet.
NEJ! Så kan dom inte göra! Jag bestämmer över mig själv för jag är myndig och....Vuxen..?
Ok, än så länge myndig. Förhoppningsvis för alltid. Men vuxen..?
Nej, jag är ett barn, ett skrikande spädbarn. Inuti.
Jag är en senil gammal tant.
Den jobbiga höstsnuvan.
En fästing...
"...så du förstår allvaret i det vi säger?"
Nej, det gör jag inte.
Nattslag
00:50.
Jag somnade officiellt för 4 timmar sen. kl 20:50. Men.
En liten irriterande varelse i mitt ben, som jag brukar kalla rastlösheten, talade om för mig att mitt sömnbehov minsann var uppfyllt nu och vi borde springa och leka.
Jag försöker enträget kontra med att "Men lilla benvarsele, solen har ju inte ens gått upp. Sov några timmar till..."
Benetvarelsen blir arg. Benet börjar rycka och skaka.
Suck..."Ok, jag springer ner och hämtar datorn och blocket."
Jippi! Benvarelsen blir lycklig!
Och så kommer jag underfund med att in blivit involverade läsare i akten om min mindre schizofrenia. Men det var nog ingenting nytt.
Jag hade verkligen önskat att få sova hela natten. Jag hade en sjuhelvetes-dag igår. Hemsk. Du Pontarna som fick hänga med mig började bråka och kunde inte samsas om i vilken takt om skulle gunga.
Det hela slutade med att den ene hopade in i örat på mig.
...Och det var liiite för obekvämt för min smak.
Sen jobbiga telefonsamtal. Suck... Tänk att vi kan kommunicera så dåligt, trots mobil, internet ect ect, och att några ord över ett telefon samtal kan krossa så totalt. Då hör du ju bara vad motstående säger, men ser inga miner, inga känslor.
Jag orkar inte mer.
Klockan är 01:13...
...01:13
Att nysta upp sanningen är som att peta sig för djupt i örat med topsen, i gott syfte men fruktansvärt irriterande...
Jag och Knoddis red ut på våra fina springare i skogsdungen och busade och snattrade.
Och vad jag saknat henne...
Tack...
Annars sprang jag runt i stallet som en lobotomerad höna. Gjorde mitt jobb.
Jag insåg någonstans vid hörummet att jag inte tänkte. Jag gjorde allt på automatik. Lät huvudet bara sitta på, hänga, i nacken.
Jag var verkligen helt slut. Är.
Men om jag tänker på det hela tiden, hur trött jag är och hur tungt allt är, orkar jag inte. Pfrm!
...Det gör ju ingen.
Så jag rusade och bar och konkade, sen tryckte jag på den gröna luren och mamma hämtade mig. Hon ser direkt igenom att jag är utpumpad. Jag försöker skoja bort det.
Men ingen skrattar.
Vad är inte värre än när man skämtar och tystnaden talar?
Men jag försökte halvhjärtat smita från det, först in i duschen och sen hit, till min lilla Asus.
Jag kom presic också på att mamma köpt hem massor av nya garn. Jag började frossa i dom som ett barn i godisskålen, för att minuten senare inse att färgerna jag behövde för mitt arbete saknades...
Gr...
Såååå....
Jag väntar helt enkelt snällt med virknålen söndertuggad av abstinens av att få fortsätta med min kofta på att komma till Rusta och köpa den rätta färgen.
Jaja...Den som väntar på något gott...
....
Ordspråk kan ta sig. Stämmer sällan. Klyschiga.
Jag skriver av mig lite grann, sen åker vi snart, om en halvtimme, mot arlanda, lämna pappa och sen rusta.
Hörs.
Tänk att man inte ska kunna komma ifrån den här ön bara för att man inte har åror...
Idag är en såndär dag som jag har så mycket inom mig att jag först måste skriva i "abstinensblocket" innan jag kan få ner något konkret, något överhuvudtaget läsbart, i bloggen. Urk!!
Som tidigare nämnt har jag mycket tvångstankar och klarar inte att mina rutiner rubbas.
Och idag...
...h j ä l p m i g...
Det började på morgonen med att mamma kommer upp och berättar om att dom igår kväll, när jag redan somnat, kommit på att dom vill åka in till stan på en fika imorgon(idag).
Ok...
Ångest-anledning 1: Fika
Ångest-anledning 2: Rutinrubbning
Ångest-anledning 3: Sen informering
Ångest anledning 4: Noll-planering
Ångest-anledning 5: ...
Ja... Ni förstår. Allt blev ett enda kaos .
Men jag försökte, jo jag verkligen försökte göra upp med huvudet.
Jag åkte till stallet under mycket diskussion och argumentering, gjorde mitt jobb och insåg sedermera hur mycket klockan var.
Fuck. Up fucked. Kört.
"Mamma, det här funkar aldrig aldrig aldrig. Hur f*n tänkte ni?! Var f*n är strukturen?!När?!Hur?! Klockslag?!"
"Saga, lugnt. Det ordnar sig."
Ordnar sig?! Ordnar sig?!
Och hur F A N ordnar det sig?!
Och hysterin slår över. I mitt fick-facit står det att jag ska andas, vara rationell och härda ut ångesten. Utsätta mig för den.
Fick-facit flög i väggen...
...Och Saga stannade kvar hemma.
Ibland orkar jag verkligen inte. Väldigt sällan. Jag snackar mycket. Gör lite. Jag är förbannat feg.
Nu får jag nöja mig med vad jag ställt till med.
Saltkråkan torkar mina tårar, som hamnar utanför blockets randiga blad. Bläcket formas om till bleka ringar.
Som akvarell. Flyter ut.
Men jag är fast.
Fast i mitt eget träsk. Min ocean. Och min båt läcker, håller inte.
Jag sjunker.
-S
Separationsångest och vickande hörngaddar
Idag reste Puh till götet för att sen resa vidare till yttre världen för ett års jobb... Tårar-snörvel-snyft...
Jag vinkade av henne, och det var jobbigt att gå därifrån själv ska jag säga er. Det var på nöd och näppe att jag inte skickade ett sms till henne om att hon hoppat på fel tåg och måste ögonaböj åka tillbaka och ta mig i sin famn.
Men jag gjorde inget. Ingenting.
Jag gick vidare, hade ingen lust till någonting. Kikade i biblioteket efter något att läsa. Fann ingenting.
Eller fann. Nog fanns det. Men koncentrationen rymde.
Den tog ett annat tåg.
Jag måste få motivation. Hitta en anledning till att även jag ska hoppa på tåget. Lämna perongen. Det som varit min trygghet i så oändligt många år. Jag är alltid kvar, vinkar av och önskar lycka till i framtiden, skicka ett vykort, typ.
Athena ska hjälpa mig. Knuffa när jag tvekar, liksom.
Men Puhs avresa är inte det enda som svider i mina sår.
Mina tänder börjar ge vika. Vicka.
Den största skräcken.
Inte att förlora allt hår -det har jag gjort. Gör.
Inte att mista förmågan att bli mor -det har jag gjort.
Inte att min kropp ska sluta fungera -det har den gjort.
Nu. Tänderna säger upp sin arbetsplats.
Vem har inte haft mardrömmar om hur man lyfter handen mot munnen och känner hur tänderna vittrar sönder och faller ut som kulorna ur en godismaskin? Skrammel skrammel pling!
Men att vakna på morgonen och känna värken och peta på tandraderna och känna hur dom gör en liten rörelse. Bita ihop och känna hur dom rör sig. Peta på dom en och en och känna hur dom faktiskt ändrar ställning.
Separationsångest. Pure separationångest.
Lämna mig inte. Snälla.
-S
Ny termin och start på ytterligare två års arbete
Men jag ska som sagt förhoppningsvis få igenom reduceringen av studier med 250 p och då faller 3 ämnen bort, kulturhistoria A, historia A och matte B. Det blir lite lättare.
Då har jag kvar engelska B, svenska B, Idrott, Teater, teaterteori, dramatiskt skrivande och röst/rörelse.
Men det ska jag väl orka..? Jag måste...
Men det kommer bli tufft. Behandling, stallet, skola, resor... Oj oj...Jag kommer vara död till november...
Men för att tala om något mer uppiggande. I söndags hoppade jag Peach, och hon var så otroligt duktig! Jag började drömma om att vi kanske en dag kan starta en L:D...Hon blir bara finare och finare....Men jag måste verkligen jobba på min ur-usla sits... Jag rider som en kratta...
Men en bild kan jag ändå bjuda på. Men vänligen spara mig elaka kommentarer. Jag kan inte riktigt hantera elak(alt. rak å rå) kritik.
Nu ska jag peta i mig mina natt-mediciner och förhoppningsvis sova ordentligt till imorgon bitti för nästa skoldag.
Ha de gott tills vi hörs igen!
Kroppen i falsett och huvudet i bastrumman
Så sjukt trött...
Nu förtiden när jag hurtigt försöker hoppa upp ur sängen och tänker "Nu ska jag ut å vara nyttig, träna och vara snäll mot hela världen" så rasar jag så fort jag får baken ur madrassen.
Kroppen skriker. Låt. Oss. Vila.
Jag försöker argt med att ta till "mamma-tonen" och säger till på skarpen.
Men kroppen vinner.
Huvudet kommer ingenstans utan kroppen, och vise versa.
I snyft och lite tårar tar jag istället till mig mitt block, mina pennor och en gammal korsords tidning jag aldrig löste i tid, ligger kvar i sängen. Binder fast huvudet och försöker låta bli att tänka. Försöker hindra dom automatiska tankarna från att göra något dumt.
Resultatet blir...
..."får vi i mörkret" -treva. T-R-E-V-A. "ödesgudinnan eller orkidén"- nornan. N-O-R-N-A-N.
...och en kvinna sitter naken under ett löv.
Men.
Alltid ett men.
Jag måste ta mig i kragen och utföra den här dagen. Mycket väntar. Persikan. Meghann. Kaninen. Ansvar.
Då kan man inte alltid lyssna på kroppen. Ansvaret är större. Det är min mening.
-S
Restless sleep-hunter i morgontimma
Ingen är ingen speciell
Jag vet inte ute eller in på tillvaron. Stressen och pressen till perfektion, fläckfrihet, krossar mig.
På torsdag ska jag till SCÄ.
Döda mig. Please.
Jag vet egentligen inte riktigt varför. Jag vill ju inte.
Jag vill vara i mitt svarta helvete och leka martyr.
Jag vill vara ynklig, liten och hjälplös.
Jag vill vara en värdelös liten skit som inte klarar att stå på egna ben.
Jag vill vara prinsessan jag aldrig var.
Hah! Ironin är den enda sanning.
Men jag vet verkligen inte längre. Ingenting. Vad, när, vem , hur?
Jag?
Aldrig.
Ingenting får någonsin bara snurra runt mig.
Jag är inte centrum. Inte navet. Inte betydlig.
Inte någonting.
Ingenting.
Noll...
Familynuts in a sweet mix of thunder-lightning and shadow conversations
Jag var varit i finland nu i tre dagar och hälsat på släkten. Mamma-sidan av den. Kändes så märkligt att se mina kusiner som blivit vuxna, människor som säger att jag har växt offantligt sen sist, vilket är motsatsen till vad jag är van att höra.
Människor som hälsar och klämmer kinder, gaggar om att jag var så liten och minns nog inte att jag träffat dom och ect ect.
Så sant! Jag har inte en blekaste om vem människan är.
släkt-träff i nötskal.
Men så kommer vi till kärleken. Den "ljuva" (hör min ironi) materiella kärleken.
Från början.
När jag var liten fanns det en blandsaft i finland som vi kallade katt-saften.
Jag minns så väl den smaken. Hallon, jordgubb. Inget jag smakat förr eller senare smakar likadant.
Förrän nu.
Rainbow Vadelman ja mansikanmakuinen light mehu.
Sagt och gjort. Vi bunkrade hem lite grann...
Men finland var inte bara återträff och S-market fynd. Allt annat än det...
Jag kan inte hjälpa det. Ångesten. Den som gnager i kanten. Viskar i mitt öra, huvud. "Du är fet, det är därför dom glor." "Kände du fettcellerna klämmas i dina runda kinder nu?Jo du, nog är dom där".
Hon är alltid där. Gör mig ensam. Bara hon. Bara jag. Bara vi.
Jag och min skugga.
Men skuggor har ingen varm puls.
I skuggan fryser barnen.
-S
Rubriksförslag?
..så...
...Vad vill ni höra om mitt liv?
Långa uppehåll i tunga tid.
Kort sammanfattning.
-Akuten
-Sjukhus
-Idioti
-Peach och mamma <3
Jag är så otroligt glad att ha min familj. Finare finns inte. Jag är ledsen att jag inte kan uppfylla det rum som ansvarsfull stora syster, förebild.
Förlåt.
-S
Allt faller. Inte alltid på plats.
Regn, regn, kyla och telefon-terror.
Behöver inte gå in på detaljer, men jag var genom-blå när jag kom hem.
Nu, ett par timmar senare, börjar färgen hitta sin väg till mina läppar och naglar.
Men jag fortsätter känna mig ledsen, trött och ensam. Jag orkar inte vara social...
Orkar egentligen inte mycket mer än bara ligga och glo.
Men så kan man inte göra. Inte nu. Inte idag.
Istället satsar jag på att minska schemat till sådana saker som jag absolut måste göra, dvs rida Peach och sköta stallet.
No more.
Känns skit...Jag vill fira midsommar, jag vill träffa folk, jag vill festa, jag vill ....
Ja...
....Vad vill jag egentligen...?
-S
Fladdermöss i natt-mössan
Att somna med fönstret öppet är inte att rekommendera...
Inatt vaknade jag kl 02:00 av att något dunsade på sängen. Jag flög hastigt upp och lika fort flög den oinbjudna gästen upp.
Mr Batman ville krypa i säng med mig....
Ivilket fall som helst flög denne fladdermus runt som en blå-dåre, krockade i väggar, nästan mitt huvud och fönster. Lilla jag greps av panik och gömde mig, självklart, under täcket. Därifrån fick jag precis tag i mobilen och kallade på min tålmodiga mor till undsättning.
Dagen därpå pratade vi självklart om det, båda mindes nattens kalabalik. Men telefonerna hade inte registretat samtalen. Har aldrig hänt förr för någon av oss att telefonen inte registretat något samtal, även om samtalet bara varat i någa sekunder. Creepy...Som om det inte hänt..
Nu har jag förresten börjat jobba. Skönt att ha någon sorts rutin även när skolan är slut, även om sommarlov smakar gott. Men rutin och rutin...Som ni vet var jag ju väldigt dålig på att gå till skolan sista veckorna. Men jag mådde verkligen skit...
Nej, vet ni vad. Nu kallar plikten.
-S
After eight.
Då har vi dr. Spotify att tacka.
Ja, och Coca cola zero såklart...
Igår var jag iväg hela dagen på "turistutbildning" i roslagen med jobbet. Typ buss, skog, buss , hav, buss, skog och massa jävla ryssbränder. Alla guider nämnde "och här stog ett/en jätte vacker....tills 1719 när ryssarna kom..." Hela kusten står i lågor,trallalalalaaalalalalaaa...
Men jag måste erkänna att det var intressant. Jag såg mycket vackert och lärde mig mycket, men gud vad trött jag var efteråt.
Snart ska jag skutta iväg till bussen, jag dissar grejen med nationaldag och satsar på en mysig dag med Persikan istället. Betydligt roligare.
Och ikväll kommer resten av la familia hem.
-S
Mer deg med kneg blir seg. typ deg.
Imorgon sticker bror,far å systra mi till la Finlandia för en helgtripp till mormor innan pappsen sticker på praktik.
Det gör mig glad att dom kan ha roligt även om jag å mamma stannar hemma. Jag hade åkt om jag inte skulle jobba på söndag och ha pass i stallet på lördag. Men wtf... Jag har äntligen kneg, klagar inte.
Nu har min persika fått nya skor. Skönt. En sak till borta från att-fixa-listan. Nu återstår en massa samtal och annat stuff. Men jag känner ändå att jag borde ju skramla en del vuxen-poäng, för såhär bra på att ordna upp saker har jag aldrig , läs ALDRIG, varit! Pling pling och poängen skramlar!
Jag har en liten idé om att jag skulle ta en tripp till åland någon helg, bara över dagen(på tal om spontana-impuls resor) Vill hälsa på lite gamla vänner over there och sen har jag ju faktiskt en massa euro att slösa, helt värdelösa att växla till kronor nu. Kan ju shoppa lite mumin-prylar på båten..?*dansar lyriskt i cirklar*
Näe gott folk, nu ska jag sätta punkt för detta meningslösa inlägg
och låta sömnen göra sin rätt,
dvs...
God natt. Typ.
-S
Sängen är alltid bäddad
Jag måste skärpa mig. BUMS!
Något knasigt har krupit in i örat på mig i nattestund och hittar nu på hyss i huvudet.
Så kunde det låta.
Jag tenderar skylla ifrån mig.
Livet blir liksom inte bättre än du gör det, men varför inser man inte det i tid? Och vad är i tid? Vem bestämmer det...
Nu ligger det där bättre livet lite avlägset. Bara en känsla jag har. Jag orkar inte ägna tankar åt det, känns så hysteriskt.
typ. PLUGGApLuGgaJOBBAjObBaKARRIÄRKarRiäRHÄLSAhÄlSaI-D-E-A-L-M-Ä-N-N-I-S-K-A
Trött på krav, trött på hets, trött på stress. Trött på liv.
Och som man bäddar får man ligga...
-S
Trasig Skalmanklocka
Ångest, depprision, piller och, sa jag ångest..? Näe, det var inte kul. Hatar dagar när det känns som om allt är utom kontroll å kaosartat.
Maten gick ju också helt åt helvete, ingen lunch och middag kl 21.
Men idag kan väl bli bättre.Ska försöka, ska.
Men det började väl inte jätte bra... Sov till kl 10, inte ok. Hela dagen förskjuten. Hatar som sagt att förlora kontrollen, även över sömnen.
Nu ska jag ta å dra mig till stallet. Tänkte rida ut med Persikan idag, hon jobbade så fint igår, skrutten...
På höring!
-S
Sitter med spökena
Lilla Block får duga.
Peach var verkligen jätte fin idag, gick som en klocka. men jag saknar fortfarande att ha en ordentlig dressyrsadel att rida i...
Vilket påminde mig om att "Visst fan" jag skulle ha ringt till ATG idag och bokat tid för Persikans hakar.
Jag tar det imorgon. Precis som med allt annat. Imorgon...
Så..Om jag skulle ta och se till att imorgon kommer.
Ursäkta dessa meningslösa inlägg...
-S
Skäller på botox å klunkar aspartam
Tjejer, som bara för fåfänga, sprutar in botox och filler i ansiktet å sen får dom extrema biverkningar, infektioner mm...
Men ska jag säga.. Här sitter jag å klunkar aspartam och käkar piller...
Idag var jag å kollade på en av 3:ornas produktioner, Who's your daddy. Efter det stack jag och fikade med Puh. Har saknat saknat saknat henne. Underbara <3 Hon åkte även med mig till castingen, å tur det, för jag är usel kartläsare... Castingen gick förresten bra! Nu väntar jag spänt på svar...
Jag gick igenom min lilla marimekko väska idag å kom å tänka på vad dom 3 viktigaste, nej 4 viktigaste(4 är ett mysigare nummer...) sakerna en kvinna har i sin väska är?
Mina är...
-Kalendern -...Planering A och O...
-Plånboken -...Självklarhet?
-Mediciner -...Vet aldrig när det kan behövas!
-Anteckningsblock -...Jag måste alltid ha tillgång till papper å penna, om jag får skrivabstinens...
Vad är era viktigaste?
-S
